Herr talman! Fredagen den 9 januari 1998 är en
historisk dag inom socialförsäkringen. Då presentera-
de Socialdemokraterna tillsammans med de fyra bor-
gerliga partierna ett gemensamt förslag till pensions-
reform. För mig som socialdemokrat känns det
mycket tillfredsställande att vi kan säkra och trygga
pensionerna för framtiden i ett obligatoriskt system
som omfattar alla.
ATP-reformen var en milstolpe i kampen för den
sociala tryggheten. Men vi vet sedan flera år tillbaka
att systemet inte klarar de påfrestningar som väntar
framöver.
Ett förhållande som man måste ta hänsyn till redan
nu är att medellivslängden ökar. Pensionerna skall
betalas ut under en allt längre tid med ökade kostna-
der som följd. När ATP infördes var andelen pensio-
närer i Sverige 10 %. I dag är den 18 %. Om 25 år
kommer andelen att vara 32 %. Självklart måste vi
planera för detta.
ATP-systemet är inte finansiellt stabilt. Om vi har
en låg tillväxt eller kanske ingen alls blir det obalans i
systemet. Det beror på att de intjänade pensionsrätter-
na och pensionerna följer prisutvecklingen och inte
den samhällsekonomiska utvecklingen. Därför ökar
kostnaderna i förhållande till inkomsten.
Sambandet mellan avgifter och ersättningar är
också svagt i ATP-systemet. I dag bestäms pensio-
nens storlek av inkomsten under de 15 bästa in-
komståren, och det krävs 30 år för att få full pension.
Den som arbetat i 30 år och har 15 år med bra in-
komst får därför lika mycket, eller mer, än den som
arbetat i 40 år med medelinkomst. Detta trots att den
som arbetat i 30 år betalat in betydligt mindre till
systemet.
Dessa brister i ATP-systemet avser man med det
nya pensionsförslaget att rätta till. Det nya ATP-
systemet blir därmed mer stabilt och långsiktigt. Om
vi skulle behållit dagens ATP-system hade vi antingen
behövt höja avgifterna, sänka pensionsförmånerna
eller successivt höja pensionsåldern. Det är mot bak-
grund av detta som riksdagen fattade beslut om prin-
cipöverenskommelsen om ett nytt pensionssystem,
och nu har vi alltså underlag för ett genomförande.
Herr talman! Det viktigaste med pensionsreformen
är att vi också i framtiden kommer att ha ett obligato-
riskt och allmänt system som omfattar alla försäkrade.
Pensionsreformen bygger på inkomstbortfallsprinci-
pen, vilket också ATP gör. Det garanterar en stan-
dardtrygghet också för vanliga löntagare. Det ligger
helt i linje med det system för socialförsäkringar som
vi har i landet.
Staten kommer också i framtiden att ansvara för
pensionerna. Det gäller även premiereservdelen. Det
innebär att även de två och en halv procenten som
finns i premiereservdelen blir en del av de statliga
pensionerna.
Det är ingen hemlighet att premiereservdelen är en
kompromiss, och jag som socialdemokrat är inte
alldeles förtjust i den. Men med denna förvaltning och
innebörden att också de pengarna går in i det offentli-
ga sparandet är jag ändå tillfredsställd med förslaget.
Det som är oerhört viktigt är att pensionsreformen
liksom ATP till största delen är ett fördelningssystem.
Den pension som de yrkesverksamma tjänar in ett år
används samma år för att betala pensionerna för dem
som redan är pensionärer. Genom att pensionsrefor-
men bygger på ett följsamhetsindex innebär det att när
det går bra för Sverige blir det också bättre för pen-
sionärerna.
I september förra året hade vi socialdemokrater
kongress och beslutade om hur vi ser på pensionssys-
temet. Vi har haft mycket diskussion i partiet. Det är
med glädje jag kan konstatera att den uppgörelse som
nu finns överensstämmer med det vi tror.
Först gäller det premiereservsystemet. Där sade vi
att premiereservens försäkringsfunktion skall knytas
till staten och handhas av en statlig myndighet. Så blir
det. Pensionsmedlen skall förvaltas av AP-fonderna
tills den enskilde väljer något annat. Staten har ett
övergripande ansvar för att pensionsmedlens förvalt-
ning sker på bästa möjliga sätt. Ett statligt fondbolag
kommer att inrättas som alternativ placeringsmöjlig-
het för den som vill ha en statlig förvaltare.
För det andra sade vi att det inte skall vara en av-
giftsväxling. Uppgörelsen bygger på att den ur-
sprungliga löneväxlingen inte genomförs. Pensionerna
finansieras med 18 ½ %, hälften arbetsgivaravgifter
och hälften egenavgifter. Höjningen av egenavgifterna
skall kompenseras med höjt grundavdrag. Pensions-
systemet är fullt finansierat.
För det tredje sade vi om ersättningsnivåerna att
de skall ligga väl i nivå med ersättningsnivåerna i det
nuvarande ATP-systemet vid en tillväxt på 2 %. Den
pensionsreform som uppgörelsen omfattar innebär att
låg- och medelinkomsttagare kommer att få pensioner
som ligger väl i paritet med nuvarande ATP-system.
Uppgörelsen innebär att pensionerna för framtiden
är säkrade. Vi får ett system som går att lita på inför
2000-talet.
Sedan ATP-striden är pensionerna en hjärtefråga
för oss socialdemokrater. Att vi nu får ett allmänt och
offentligt pensionssystem som vilar på samma grund
som ATP är betydelsefullt för oss. Pensionen fortsät-
ter att vara en del av vår generella välfärd.
Till sist: Den kommande pensionen bygger på in-
komsten under hela livet. Varje krona ger pension.