Fru talman! Att vara ung är för många att vara
upprorisk - upprorisk mot vuxenvärlden, mot det
etablerade, mot lagar och regler, mot alla de krav som
ställs och förväntningar som finns. Att vara ung är
också ett sökande mot framtiden, ett sökande efter
den egna identiteten och efter den egna rollen i sam-
hället. Ungdomstiden är därför både ljuv och roligt
galen men kan samtidigt vara oändligt jobbig och
invecklad.
Dagens unga får vara unga allt längre innan de an-
ses vuxna och accepterade av samhället som själv-
ständiga människor. Det beror, som Annika Nilsson
sade, delvis på en allt längre utbildningstid. Även om
det i formell mening bara är grundskolan som är obli-
gatorisk, är det ändå nödvändigt för alla unga att
också genomgå gymnasiet, för att i framtiden åtmins-
tone ha en möjlighet att skaffa sig ett eget arbete.
Det beror också på att den höga arbetslösheten i
dag leder till en hårdare konkurrens om de jobb som
finns. Det går inte längre att försörja sig själv efter
grundskolan, även om man är skoltrött. De enkla jobb
som inte krävde någon högre utbildning finns inte
kvar.
En hårdare arbetsmarknad ställer därför nya krav,
som vi skall försöka leva upp till. Det kan givetvis
vara jobbigt, men det innebär fler möjligheter till
utbildning och till utveckling för var och en av oss
som är positivt inställd.
Alla ungdomsgenerationer formar sina egna ideal
och normer. Det krävs att man som ung ligger i och
anstränger sig en del, om man vill följa trenden och
ligga rätt i tiden.
När jag gick på gymnasiet i Sandviken var det at-
tachéportföljernas tid. Lacostetröjorna var vardagsu-
niform och hakorna slätrakade. Visst fanns det
hårdrockare också på vår skola, men de var inte i
majoritet, speciellt inte på de teoretiska linjerna. I dag
är vi tillbaka i 70-talstrenden igen. Den T-shirt som
man hade som barn åker fram ur garderoben. Kläder-
na skall vara tajta, gärna slitna och hemmagjorda.
Hästsvansarna blir allt fler, och pipskägg är väldigt
trendigt.
Ungdomars livsstil har alltid besvärat många vux-
na. Några är övertygade om att dagens unga tappat
både vett och respekt, men lika många vuxna gläds
över att de unga fortfarande orkar markera att de vill
skapa egna mönster och att de har en egen stil.
I den alltmer internationaliserade värld som vi le-
ver i dyker ständigt nya möjligheter och hot upp. Det
gäller positiva möjligheter i form av arbete och studi-
er i andra länder liksom i form av resor och upplevel-
ser. Men en större rörlighet innebär också starka hot,
som från narkotikan.
Under 80-talet arbetade vi politiskt medvetet för
att minska bruket av narkotikan och för att få allt fler
unga att dricka mindre alkohol och att avstå från att
prova t.ex. haschrökning.
Ingvar Carlsson och andra ledande politiker samlade
de goda krafter som fanns i samhället, som skola,
polis, föreningsliv, idrottsrörelse, hälsovård, föräldrar
och andra vuxna förebilder, till att stå upp för ett
drogfritt liv. Non Smoking Generation och Ett narko-
tikafritt samhälle bildades. Arbetet gav resultat, och
undersökningar som gjordes då visade att färre av den
generationens unga rökte eller drack jämfört med vad
70-talets ungdomsgeneration hade gjort.
I dag vänder den trenden igen. Tonåringar röker
betydligt mer, alkoholdebuten kommer tidigare och
beslagen av narkotika ökar. Det är fel trend. Det
måste vi som politiker ta på allvar. Det finns tecken
på att en bredare acceptans för större konsumtion av
alkohol men också för att pröva på narkotika blir
vanligare i dag än det var tidigare.
Skådespelare, musiker, fotomodeller, som är fö-
rebilder för många unga, kopplas alltför ofta samman
med olika typer av missbruk. Ändå ger de en bild via
medierna av att kunna vara både vackra och fram-
gångsrika, trots missbruket. Men så fungerar inte
verkligheten. Allt missbruk, oavsett om det är av
alkohol eller av narkotika, leder till ett beroende som
vi lätt själva tappar greppet om. Därför går det inte att
romantisera kring narkotika, som några gör i dag, och
tro att man kan bli både vackrare och starkare. Ingen
av oss blir vare sig det ena eller det andra av ett ökat
beroende.
I och med de öppnare gränserna mellan olika län-
der ökar möjligheten att frakta narkotika. Alla de
pengar som går att tjäna på denna konsumtion gör att
nya droger kommer och nya vägar ständigt hittas.
Jag tror att flera saker leder till att tecknen nu
finns på att missbruket i vårt land stiger igen. Jag tror
att den internationalisering som vi upplever spelar in.
Jag tror att den höga arbetslösheten och alla de många
som går runt på dagarna utan att ha något vettigt att
göra spelar in. Jag tror att utanförskap och den rast-
löshet som många känner gör att det är lättare att
prova på droger. Det kan kännas skönt att fly bort en
stund. Men verkligheten springer man inte ifrån. Allt-
för många landar mycket hårt då vardagen kryper inpå
dem igen.
Tecknen på ett ökat missbruk av narkotika i vårt
land är ett gemensamt och ett allvarligt problem. Som
vuxna och som beslutsfattare måste vi ta sådana rap-
porter som visar detta på allvar. Det behövs en hel-
hetsbild över unga människors vardag. Det behövs ett
samlat grepp som ser på helheten av alla de delar i
livet som spelar in. Det behövs nya vuxna förebilder
som står upp för andra värden än den flum som bitvis
breder ut sig igen.
Det är självklart att många unga inte alls dras till
de problem som jag pratar om nu. De fyller sina dagar
med andra saker. De har många andra intressen och
kompisar som de hellre ägnar sin tid åt. Men de som
fortfarande dras till problemen är alltför många för att
vi skall kunna blunda för det. Vi måste vara beredda
att år efter år vinna nya generationer till tron på de-
mokratin, till tron på möjligheterna att som ung få
vara delaktig i samhället och till tron på ett liv utan
beroende av narkotika.