Fru talman! Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle
där unga människor, tjejer och killar, har ett jobb med
lön att leva på, en bostad och kostnadsfri utbildning
på grund- och gymnasienivå. Vår övertygelse är att
framtiden kommer att präglas av starka solidaritets-
och jämlikhetssträvanden. Alltför många har fått nog
av en alltför starkt nedbantad offentlig sektor. Detta
har också visats i den senaste opinionsundersökningen
där Vänsterpartiet, som står för mer pengar till of-
fentlig sektor, har fått starkt stöd av väljarna.
Vänsterpartiet står för ett samhälle där alla männi-
skor har lika värde och där vård och omsorg betalas
över skatten. Skatten skall utformas efter bärkraft,
dvs. större skatt på stora inkomster, förmögenheter
och kapital. Vi bygger helt enkelt inte upp ett framtida
samhälle genom att skapa stora orättvisor.
Meningsfull fritid är också en viktig del i unga
kvinnor och mäns identitetssökande. Det handlar om
ungdomsfrågor i dag. Det är viktigt att det finns en
motkraft till den vålds- och skräpkultur som i alltför
stor utsträckning erbjuds till konsumtion i dag. Väns-
terpartiet anser därför att möjligheten till skapande
och kreativa aktiviteter där man själv är aktiv bör
uppmuntras. Att vara passiv konsument är i sig en
destruktiv handling, tycker jag. Det leder inte till
någon förändring där individen själv får lära sig av
sina egna misstag och erfarenheter.
Under de borgerliga regeringsåren inleddes stora
nedskärningar ute i kommunerna. Nu fullföljer Soci-
aldemokraterna tidigare förd politik. Även på mitten
av 80-talet hade vi en liknande situation. Vi hade även
då en stor statsskuld. Denna trollades så att säga bort
genom att statsbidragen till kommunerna skars ned
dramatiskt. Vi har med andra ord under en följd av år
sett stora kommunala försämringar - särskilt på de
områden som berör ungdom och fritidsverksamhet.
Dessa ej lagreglerade verksamheter har helt enkelt fått
stå tillbaka för annan verksamhet som är reglerad i
lag.
Därför är det bästa sättet att komma till rätta med
ungdomspolitiken att stärka kommunernas ekonomi så
att de helt enkelt får en möjlighet att ge det kommun-
medborgarna behöver.
Fritidsgårdar, ungdomskaféer, replokaler - mycket
har måst slå igen. I stället har gator och torg blivit
ungas mötesplatser. Det är förödande att fortsätta
dessa neddragningar ute i kommunerna. Det är fak-
tiskt ute i kommunerna som människorna bor. Det är
där man vet hur behoven ser ut - inte här inne. Vi vet
faktiskt egentligen inte så mycket, men jag tycker att
vi skall ta reda på det.
Ett nytt grepp som vi i riksdagen borde pröva på
för att kunna fatta rätt beslut är att besöka och delta i
livet i våra storstäders förorter. Längre utrikesresor
och resor till idylliskt svenskt kulturlandskap borde
egentligen förbjudas så länge storstadens problem
finns.
Jag tycker att riksdagens ledamöter skulle ta tun-
nelbanan ut i Storstockholms förorter för att dela
verkligheten med dem som bor och verkar där.
En grupp som råkar särskilt illa ut och som ofta
glöms bort, eftersom den inte är så synliga som män-
nen är, är de unga kvinnorna. I betänkandet står att
unga kvinnors verksamheter skall prioriteras. Alla vet
att det inte är så. De som hörs och syns får också
mest.
Regeringen har i dagarna utsett en utredare - Gert-
rud Åström. Men frågan är om en utredning verkligen
kan förändra jämställdheten. Vore det inte bättre att vi
faktiskt gjorde något åt det i stället?
Extra bedrövad blev jag häromveckan när Mona
Sahlin, vår jämställdhetsminister, i en intervju i Ak-
tuellt uttalade att vi först efter att ha fått ekonomin i
balans kan titta på jämställdheten. Utan en god eko-
nomi kan vi med andra ord inte få jämställdhet.
Vänsterpartiet delar inte regeringens uppfattning.
Jämställdhet är något djupare än bara medelstilldel-
ning. Jämställdhet kan uppnås, kamrater, utan en enda
krona på fickan. Det handlar om likavärde och re-
spekt.
Dagens politik handlar alltför mycket om kronor
och ören. Regeringens politik handlar om att klara
EMU:s konvergenskrav. Jag förstår att unga männi-
skor känner sig grundlurade. De har inte haft en möj-
lighet att rösta i EU-frågan. De har inte gjort de eko-
nomiska prioriteringarna, utan det har vi vuxna gjort.
Vi har valt bort våra ungar - de som bäst behöver
stöd. Regeringen har faktiskt valt bort solidariteten.
Det gjorde ni när ni röstade in oss i EU. Det gjorde
regeringen när ni valde bort en långsiktig samverkan
med Vänsterpartiet.
Därför måste vi nu fördela makten. Alla måste
kunna delta i den demokratiska processen. Den möj-
ligheten måste vi ge våra ungar, annars tar de makten,
och de gör det på sitt sätt.
För mig ser betänkandet ut som en tjusig uppvis-
ning i politisk retorik utan innehåll. Det finns ingen
handlingskraft när det gäller att åtgärda problemen. I
stället hänvisar man till en kommande proposition
som skall komma under mandatperioden. Min fråga
till socialdemokraterna blir därför: När kommer den-
na ungdomsproposition?
I Aftonbladet den 15 maj fanns det under "Dagens
Gormander" en krönika angående Ungdomsstyrelsen.
Den är alldeles för lång för att läsa upp, men jag skall
läsa några rader. Det står bl.a.: "Jag bestämde mig för
att ta reda på vad den sysslar med". Det gäller alltså
Ungdomsstyrelsen. "Men det var inte lätt. En ny
myndighet bör ha en gatuadress, men det har inte
Ungdomsstyrelsen. Den finns nämligen inte i telefon-
katalogen. - - - Enligt en proposition ska Ungdoms-
styrelsen främja goda uppväxtvillkor för ungdomar. I
praktiken betyder det att de anställda ska samla statis-
tik om ungdomar och ströva runt på andra myndighe-
ter och ge lite tips om saker som kan vara bra. Det är
förstås bra med en ny myndighet som av regeringen
får i uppdrag att främja det goda. Men vad ska den
syssla med?"
Man kan ju undra.
Fru talman! Jag har själv inga patentlösningar på
dagens problem. Men jag är övertygad om att vi
måste göra någonting. Vi kan inte bara stå vid sidan
av och titta på. Därför yrkar jag bifall till reservation
5, som ger 450 000 kr mer till den nationella verk-
samheten.