Fru talman! Kristdemokraterna har reservationer
till detta betänkande som jag ställer mig bakom, men
jag yrkar för att vinna tid inte bifall till dem.
Detta är ett ungdomsbetänkande, och det handlar i
dag om ungdomsfrågor. När man tänker på ungdomar
tänker man väldigt ofta på visioner, framtidstro och
engagemang. Jag hoppas att alla ungdomar i dag kan
ha det, att de kan känna att chanserna är deras. En
positiv framtidstro motiverar till engagemang, ut-
bildning, insats i samhället och till delaktighet.
Bristen på framtidstro och tro på de egna möjlig-
heterna skapar i stället brist på ansvarstagande, och
det är väldigt allvarligt. Vi måste hitta vägar för att ge
våra ungdomar framtidstro och en vilja till engage-
mang. Det är en uppgift för hela samhället, för dig
och för mig.
Som ett led i detta antog riksdagen förra året rikt-
linjer för ungdomspolitiken som den dåvarande rege-
ringen hade föreslagit. Det är ganska elementära sa-
ker, mycket basala. Men jag tror att det är där vi
måste börja. Det finns inga patentlösningar. Där vill
jag instämma med föregående talare. Men någonstans
måste vi ändå börja.
Riktlinjerna börjar med goda uppväxtvillkor. Det
är det allra första och det allra viktigaste. Barn och
ungdomar måste få växa upp under goda uppväxtvill-
kor som ger dem trygghet och ger möjlighet till ut-
veckling. Vi måste ha en helhetssyn på ungdomars liv.
De insatser som samhället gör för ungdomar måste
vara stödjande och bygga på deras egna, föräldrarnas
och andra närståendes engagemang.
Ungdomar måste få en chans att etablera sig i
vuxensamhället. De måste få göra egna val till ut-
bildning, bostadsort och arbete. Vi måste främja deras
möjligheter att ta eget ansvar, ansvar för sitt eget liv
och sin egen omgivning. För att de skall känna sig
delaktiga och känna att de har inflytande och kan
påverka sin situation måste myndigheter och organi-
sationer i större utsträckning samarbeta i ungdom-
spolitiska frågor. Där är det viktigt att man tar till vara
engagemanget i den offentliga sektorn.
Det här är väldigt vackra ord. Jag hoppas att de till
en del skall kunna förverkligas och att de skall ge
vägledning för statliga och kommunala insatser. En
del har redan gjorts, bl.a. genom Ungdomsstyrelsen,
men det är alldeles för litet. Man har bedrivit projekt i
en del kommuner och har fått pengar från Allmänna
arvsfonden för detta.
Det har varit ett steg att ge ungdomar större insyn
och möjligheter att delta i den demokratiska be-
slutsprocessen. Jag tror att det är viktigt. Likaså är det
viktigt att Generationsutredningens betänkande kom-
mer att vara vägledande. Där finns förslag som syftar
till att på olika sätt underlätta för ungdomar att få
fotfäste i vuxenvärlden. Vi hade verkligen hoppats
och trott att vi skulle få se fler förslag förverkligade.
Men vi får nöja oss med att regeringen med avser att
ta ytterligare initiativ i syfte att stödja ungdomars
möjligheter i samhället.
En av de stora frågorna för ungdomarna i dag är
arbetslösheten. Den kan inte på något sätt negligeras,
och den skall jag inte försöka förminska. Det är väl-
digt viktigt att vi inte kopplar ungdomars värde och
värdighet till arbetslöshet eller till misslyckande på
något annat sätt. Vårt människovärde sitter inte i om
vi har ett arbete. Det är vi i vuxenvärlden som måste
bevisa för ungdomarna deras värde och deras möjlig-
heter. Vi har möjligheter att peka på visioner i framti-
den som de kanske inte kan se. Vi skall levandegöra
det för dem. Det är vårt ansvar.