Fru talman! Jag har med stort intresse lyssnat på
Annika Nilssons beskrivning av ungdomars situation
och verklighet. Jag är naturligtvis beredd att ställa upp
på mycket av det hon säger.
Men det finns ju också en annan och mer positiv
verklighet. Annika Nilsson frågar varför det inte
skrivs något i tidningar om allt det positiva som sker.
De beskrivningarna finns. Jag tycker att Annika Nils-
son och socialdemokraterna skull ägna sig litet mer åt
att lyfta fram dessa krafter i de här sammanhangen. Ni
skulle tala litet mer om all den ideella kraft, alla de
föreningar, organisationer, folkrörelser och unga
människor som verkar positivt och som bidrar till att
unga människor har en bra tillvaro i vårt samhälle.
Det är väl ändå den kraften som är grundläggande.
De statliga anslagen kan bli ett bistånd och ett stöd.
Det är förvisso sant. Men jag kan konstatera att den
politik som socialdemokraterna för i det avseendet
ingalunda är lösningen.
Jag måste ställa den fråga till Annika Nilsson som
jag ställde i mitt inledningsanförande. Varför accepte-
rar ni inte besparingar på det här området när ni ac-
cepterar besparingar i socialförsäkringssystem och
annat? Det vore intressant att få höra den värdering
som ligger bakom dessa ställningstaganden.