Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Detta ärende är, som sagt, ett motionsbetänkande rörande bank-, försäkrings- och kreditupplysningsfrågor. I betänkandet behandlas 27 motionsyrkanden inom detta område och det finns sex reservationer. Flertalet av dessa motioner är likalydande motioner som behandlades så sent som förra riksdagsåret. Det finns dessutom flera motioner som tar upp frågor som är föremål för utredningar som påbörjats före den allmänna motionsperioden. Icke desto mindre hade jag tänkt att kort säga några ord om några av dessa frågor som också berörts av föregående talare.
När det gäller lokala sparbanker vill jag hålla med Ulla Andersson om vikten av fungerande konkurrens på den finansiella marknaden. Jag tycker att Ulla Andersson har en poäng i att sparbankerna kan utgöra en viktig del i detta. När det gäller egenkapitalbevis eller möjligheterna att ta in externt kapital, som motionen tar upp, vill jag inte föregripa den utredning som pågår. Jag tror inte heller att Ulla Andersson har förväntat sig bifall av motionen med anledning av detta. Däremot är vi många som beklagar att utredningen dragit ut på tiden. Det har funnits förväntningar om att denna utredning redan skulle ha presenterats. Så är inte fallet, och utredningens färdigställande har skjutits upp ännu en gång. Vi vet att detta är en komplex fråga och att införandet i befintlig lagstiftning vidare behöver utredas. Vi får väl ändå tro att det är positivt att det blir rätt från början och att det görs ett genomgripande och gediget arbete.
Bankdelning är en fråga som åter rests i samband med det överdrivna risktagandet och de okritiskt likriktade massplaceringarna som blottats i samband med finanskrisen. Alltför tydligt har sårbarheten i de ekonomiska systemen uppenbarats. Till och med hela staters ekonomier har drabbats hårt på grund av bankernas agerande. Det kan därför tyckas logiskt med en delning av bankerna där endast den traditionella bankverksamheten är den som ska garanteras, och där investmentdelarna ska stå sin egen risk. Dessvärre är verkligheten inte lika enkel, och det är inte givet att detta är görligt, dels för att gränsdragningarna inte är självklara, dels för att det inte går att utesluta att även investmentdelarna kan komma att betecknas som systemviktiga.
Jag vill dock påminna om att vi från svensk sida har varit mycket tydliga med att skattebetalarnas risker ska minimeras och att skattebetalarna är de som ska lida minsta möjliga förluster. Som Bo Bernhardsson tidigare var inne på handlar det om ett övertagande av bankerna som vi förespråkar, där aktieägarna ska lida den största förlusten. Detta kan och bör leda till att de svenska bankerna tar ett större ansvar. Till detta kommer att ett omfattande regelverk har sjösatts och att mer är på gång. I Sverige har vi dessutom ambitionen att införa striktare kapitaltäckningskrav på våra svenska banker. Det torde också minska risktagandet.
Fri flytträtt för försäkringssparande borde vara en självklarhet och inte alls en komplicerad fråga, utifrån mitt sätt att se det. Alla borde enskilt och utifrån egen vilja själva besitta makten att bestämma över sitt eget sparande, allt annat kan tyckas obegripligt. Det är åtminstone en första reaktion från min sida. Det vore dock fel att föregripa den utredning som behandlar frågan. En presentation av utredningen beräknas till september detta år och har flyttats fram vid ett par tillfällen. Utredningen har pågått sedan före den allmänna motionsperioden.
Beträffande betalningsanmärkningar och försäkringar vet jag att försäkringsbolagen hävdat ett samband mellan hög riskbenägenhet och betalningsanmärkningar. Jag vet inte på vilken vetenskaplig grund man kan hävda dylikt, men å andra sidan kan jag inte på vetenskaplig grund hävda motsatsen heller. Däremot vill jag som enskild försäkringstagare ha möjlighet att välja bort försäkringsbolag som har denna policy. Jag vill gärna förutsätta att konkurrensen fungerar tillräckligt väl för att alla ska finna det bolag som passar dem bäst. Jag förutsätter också att Finansinspektionen tillämpar det regelverk som finns och att Konsumentverket bevakar bolagen och deras verksamhet.
När det gäller fakturabetalning finns det enligt inkassolagen krav på att inkassobolagen ska ange en skälig betalningstid på sina krav. Detta står i motsats till vad som gäller mellan avtalsparter och fakturaköp i övrigt. Det råder en myt om att 30 dagars kredit är en rättighet, och vi tar det ibland för givet. Det finns dock inga krav på att sälja på kredit, och grundregeln, om inget annat avtalats, är att faktura ska regleras omgående. Däremot har en kutym vuxit fram om 30 dagars fakturakredit. Detta har också kommit att bli en viktig del av den kortfristiga finansieringen för företagen. Den kortfristiga finansieringen hos företagen är många gånger nödvändig för företagens fortlevnad. Detta förutsätter dock att det finns en fungerande kreditupplysningsfunktion.
Det är centralt att tilliten finns och att säljare känner sig trygga med att få betalt. Därför är det viktigt med snabba signaler om betalningssvårigheter för kunderna. Rubbas balansen i systemet riskeras förtroendet och kreditgivning kan komma att omöjliggöras, vilket skulle drabba både köparens och säljarens verksamheter.
Existensen av det som brukar kallas bluffakturor, men som i själva verket borde betecknas som bedrägerier, upprör oss alla. Denna verksamhet är med få undantag kriminell verksamhet och måste beivras som kriminell verksamhet genom strafflagstiftningen om bedrägerier.
Det polisiära arbetet bör intensifieras omkring detta. Jag välkomnar i det sammanhanget domen i det så kallade Helsingborgsmålet, vilken torde fungera som ett statuerande exempel.
Herr talman! Vi står nu inför semestertider, och det är högsäsong för dessa kriminella bedrägeriverksamheter. Jag hoppas därför att alla företagare trots välförtjänt semester bibehåller uppmärksamheten på detta och tillämpar och tar stöd av det regelverk som finns.
Detta är ett gissel som måste få ett slut. Med samordnade polisiära insatser och med en informationsspridning om gällande regelverk vill jag gärna, trots allt, tro på en avkopplande semester och en glad sommar särskilt för alla företagare.
Jag vill också ta tillfället i akt och önska alla andra en skön sommar och en avkopplande semester.