Fru talman! Regeringen har lagt fram förslag om och på EU-nivå lyckats förhandla igenom högre kapitaltäckningskrav på de svenska banker som vi anser vara systemviktiga. Vi har även stabilitetsavgiften. Finansministern har också sagt att han är öppen för att man kan ha en högre beskattning, en högre arbetsgivaravgift på bankerna därför att de, om man jämför med varuproducerande företag, betalar en lägre skatt.
Där finns alltså tre förslag.
Det som är karakteristiskt för de brittiska bankerna är att investmentbankerna är en mycket större andel av bankväsendet. Hela Londons finansiella verksamhet är ju i huvudsak investmentbanker. Sedan har de hushållsbanker ute över landet, men det är det som gör den brittiska situationen lite annorlunda. Därför kan möjligen en delning av bankerna i olika kategorier, investmentbanker och hushållsbanker, vara mer motiverad.
Men, Ulla Andersson, jag tror också att det finns ett annat argument för att fokusera på bankdelning som en lösning på problemet. Om man tittar på vad det är som har skapat problemen och instabiliteten - är det investmentbankerna? Det har det förvisso varit i ett antal fall, men det har också varit bostadsbanker, de amerikanska exemplen, och vi har också Northern Rock i Storbritannien.
Det räcker alltså inte att man ingriper mot eller har åtgärder som är inriktade på investmentbanker. Man måste ha ett bredare perspektiv. Det finns en risk att man säger att nu delar vi bankvärlden i två delar, det vill säga investmentbanker och andra banker, och då glömmer bort att problemen som man har att brottas med faktiskt kan uppstå i båda delarna.