Herr talman! Vem har sagt att det skulle vara enkelt? Det är den stora frågan, i så fall. Jag har aldrig påstått det.
Däremot påstår jag att vi har ett ohållbart system som det är utformat i dag, och jag föreslår en lösning. Den är inte enkel, men det är absolut en bättre lösning än det system vi har i dag, där skattebetalare i land efter land, även i Sverige, garanterar bankernas finansverksamhet, vilket leder till att bankerna växer sig så otroligt stora att de inte kan tillåtas gå omkull. Då kan vi inte ens rädda dem, för det har vi inte råd med.
Jörgen Andersson säger att det är viktigt med sund bankkonkurrens och att de systemviktiga bankerna inte skulle behöva vara lika systemviktiga. Men det går inte att konkurrera på lika villkor om några aktörer får 30 miljarder i rabatt och de andra inte får det. Det är ju det som systemet faktiskt innebär - 30 miljarder!
Jörgen påstår att all denna verksamhet tydligen skulle vara samhällsviktig. Det är klart att den inte är. I Storbritannien var fyra till fem sjättedelar ren spekulation, det vill säga en till två sjättedelar var samhällsnyttig bankverksamhet: in- och utlåning till hushåll och företag och närliggande verksamhet.
Jörgen Andersson har fortfarande inte svarat på vad som är alternativet. Han vill hålla fast vid ett system där skattebetalarna ska garantera de stora finansinstitutens verksamhet. De facto tjänar vissa aktieägare väldigt stora pengar på verksamheten men slipper bära förlusterna. Det är det som är den grundläggande frågan. Det brukar också Anders Borg hålla med om.
Däremot har ni inga lösningar mer än att det ska fortsätta på samma sätt som i dag. Det tycker jag är ohållbart, och det tycker nog de allra flesta människor. Väldigt många blir förvånade när man talar om att skattebetalarna täcker bankernas förluster, vilket vi gör, när vi subventionerar med 30 miljarder per år.