Fru talman! Vad jag pekade på i all enkelhet var en empirisk erfarenhet. Det har varit problem med banker som har svaga ägare, och sparbanker i Sverige och i andra länder har ibland hamnat i den kategorin. Det är inte att förtala eller att ha ett demokratiförakt.
Man måste ju ändå se världen som den är: Många sparbanker har tyvärr varit involverade i riskfyllda hanteringar. Sedan är det naturligtvis så att många sparbanker inte har varit det. Så är det.
Kärnan i den här argumentationen handlar dock inte om sparbank eller inte sparbank utan om svaga eller starka ägare. Är det ägare som är kompetenta eller är det ägare som inte förmår styra banken? Jag tror att även Ulla Andersson var inne på att styrfrågorna är helt avgörande, så man kan ju säga att alla sparbanker är bra som har en stark och effektiv och kunnig och kompetent styrning. Det gäller också privata banker. Men de som inte har det har problem.
Tyvärr förefaller i alla fall historiskt sett sparbankerna ha haft en del problem på det området. Vårt eget land är som sagt ett exempel. Det finns andra exempel i andra länder. Jag beklagar om Valter Mutt blir upprörd av detta, men så är det.