Fru talman! Jag tror säkert att Ulla Andersson har rätt i att om man går igenom och tittar på alla sparbanker och alla de här kontoren ser man säkert att de tar ganska måttliga risker. Men min poäng gällde väl erfarenheten från den svenska bankkrisen i början av 1990-talet, Swedbanks agerande i Lettland och i Ukraina och nu de spanska sparbankerna. Det gemensamma för dem är ju att de har ganska svaga ägare, och det finns en risk med att ha svagt ägande som många gånger karakteriserar sparbanker.
Man kan ha svaga ägare, och de kan vara försiktiga. Jag tror att det är riktigt. Men det jag vill hävda är att när sparbankerna kommer upp i storlek och engagemang har det erfarenhetsmässigt visat sig att de också drar med sig hela banken in i svåra situationer som har skapat stora problem för övriga sparbanksrörelsen - nota bene.
Jag tror säkert att man kan hitta motexempel på att små sparbanker i allmänhet är okej. Men när det gäller dem som har skapat stora kriser i Sverige är det faktiskt en väldig överrepresentation av sparbankerna.