Fru talman! Låt mig först säga att jag hyser stor
respekt för Roy Ottossons inställning i den här frågan
liksom i andra. Det är ingen tvekan om att engage-
mang av den typen har bidragit till att vi har en så
framsynt lagstiftning på det här området som vi har,
och faktiskt också på andra områden.
Jag menar, möjligen i motsats till Roy Ottosson,
att det som på sikt verkligen ger den här lagstiftningen
styrka och på sikt betyder att den kommer att vara
väsentligt bättre för miljömålet än i många andra
länder, det är just att skogsägarna inte kan köpa sig
fria från sitt ansvar. Vi ställer anspråk på alla som
hanterar skogen. Vi går inte fram genom specifika
skyddsbestämmelser och genom reservatsavsättningar
i stor omfattning. Mer skall göras naturligtvis som jag
sade tidigare.
Jag tror att det där kommer att visa sig på sikt vara
den bästa metoden för att ta vara på intressena i hela
skogen.
Roy Ottosson talar om bojkotthoten mot svensk
skogsindustri. Han påstår att vi sköter oss jämförel-
sevis illa, men så är det inte enligt min uppfattning.
Där har vi olika meningar. Jag följer den här frågan
ganska intensivt både i samtal med myndigheter som
har ansvar för skogen, t.ex. Skogsstyrelsen, med na-
turvårdsmyndigheter och faktiskt också med skogsin-
dustrierna själva. Jag vill inte påstå att allt med nöd-
vändighet är som på bröllop, men jag vill ändå påstå
att svenska skogsindustriföretag sköter sig förhållan-
devis väl i det här avseendet och att de bl.a. gör det av
rent egennyttiga skäl, därför att de har konstaterat att
det innebär en internationell konkurrensfördel för dem
att vara miljömedvetna.
Pengarna räcker inte, säger Roy Ottosson. Där har
vi uppenbarligen olika information. Det är självklart
så att det kan finnas folk som har en annan uppfatt-
ning än Skogsstyrelsen och att det finns de som menar
att man skulle kunna använda mer pengar. Men det är
trots allt Skogsstyrelsens uppgift att följa den här
frågan och det gör den ordentligt. Vi har täta kontak-
ter med den.
Jag delar inte Roy Ottossons uppfattning att
Skogsstyrelsen skulle vara diskvalificerad som natur-
vårdsmyndighet. Jag tycker precis tvärtom, jag tycker
att den är utomordentligt angelägen om att följa frå-
gan.
Jag sätter stort värde på Roy Ottossons bidrag till
en förnyelse av den svenska statsförvaltningen, vilka
myndigheter som skall finnas, vilka som skall skapas
och vilka som eventuellt skall läggas ner. För egen del
måste jag säga att jag hyser stor tilltro till Skogssty-
relsens kompetens och engagemang när det gäller
miljömålen. Var och en som har den typ av täta kon-
takter med Skogsstyrelsen som vi har vet att det inte
råder någon tvekan om det.
Roy Ottosson säger att biotopskyddet skulle ha
urholkats under resans gång. Jag tycker att vi ändå får
respektera att det är fråga om beslut av Sveriges riks-
dag där man gjort de avvägningar som man funnit
nödvändiga. I det sammanhanget gör sig naturligtvis
olika intressen gällande, bl.a. vettiga rättssäkerhetsin-
tressen och inskränkning i markägarens rättigheter.
Återigen kan jag försäkra Roy Ottosson att vi
mycket noga och intensivt följer dessa frågor. Det är
inte alls någon låt-gå-politik som regeringen för där vi
bara väntar och ser. Vi har täta kontakter med berörda
myndigheter och olika enheter på kanslihuset för att
verkligen se till att målen inte förfuskas.