Fru talman! Som jag berättat är inte lagstiftningen
speciellt framsynt när det saknas generellt biotop-
skydd när det gäller skogsmiljöerna. Man måste defi-
niera varje litet område, om det så bara är på en eller
en halv hektar. Det är ett föråldrat sätt att hantera det
här.
Påståenden om att det skulle vara motsättningar
mellan att naturvårdsanpassa skogsbruket å ena sidan
och att å andra sidan avsätta reservat visar på ett för-
legat synsätt.
Ministern hade i svaret som exempel på länder,
som inte skulle ha naturvårdsanpassat skogsbruk utan
enbart reservat, hela Nordamerika och hela Sydostasi-
en. Det är felaktigt. Jag har varit i dessa länder och
tagit del av hur man där jobbar med naturvårdsan-
passning av skogsbruket. De är i flera avseenden
betydligt mer framsynta än vad vi är på det området.
Om vi lyckas fullt ut med att naturvårdsanpassa
skogsbruket, kanske vi kan klara oss med ca 5 % av
den produktiva skogsarealen nedanför skogsodlings-
gränsen som reservat enligt Skogsutredningen. Om vi
inte lyckas med att naturvårdsanpassa skogsbruket
utan fortsätter som hittills, behöver vi kanske skydda
15 %. Det visar litet på dimensionerna.
Jag har i dagarna fått ett konkret exempel på att
man i Sverige faktiskt inte har något skydd för akut
utrotningshotade växt- och djurarter. Det finns som
bekant en lista över sådana arter, "rödlistade växter".
Listan revideras vart femte år. Där talar man om vilka
akut hotade växter som finns. En av dem som vi trott
varit närmast utrotad i landet finns kvar på en enda
plats, nämligen i ett litet område i Jämtland, är mörk
rödprick, en sorts lav. Skogsstyrelsen har begärt att
man inte skall avverka där. Markägaren har väntat,
men ingenting händer. Man har begärt pengar från
Naturvårdsverket för att kunna ersätta markägaren.
Det handlar om några få hektar. Det finns inga peng-
ar, säger man från Naturvårdsverket. Nu kommer den
skogen att säljas som rotpost, och den här växten
kommer att utrotas för alltid i landet. Så fungerar
svensk lagstiftning.
Det är alltså fullständigt struntprat ministern ägnar
sig åt när han påstår att vi skulle ha verkningsfull
lagstiftning. Finns det inte pengar till hands utrotar
man precis hur man vill. Det finns inget generellt
skydd för hotade djur- och växtarter i Sverige. Det
finns inget generellt biotopskydd i verkligheten. Allt
är beroende av anslagen, och anslagen är alldeles för
små. Ministern har inte heller talat om hur man skall
ta fram några pengar.