Fru talman! Man måste naturligtvis kalla det för
struntprat. Ministern påstår att det finns en framsynt
lagstiftning som faktiskt tillgodoser kraven, att Sveri-
ge har skrivit på konventioner om att vi inte skall
utrota några växt- och djurarter i det här landet samt
att riksdagen fattat sådana beslut. Men det visar sig att
det i praktiken går mycket bra att göra det. Jag tog
mörk rödprick som ett konkret exempel. Den kommer
att utrotas om det inte händer något nytt. Man säljer
rotposten och avverkar skogen. Den här lavarten är
dock helt beroende av gammal skog. Så fungerar det.
Detta är inte första gången. Detta händer gång på
gång. Ju längre man väntar med verkningsfulla åtgär-
der, desto mindre kommer det att finnas kvar. Det är
inte struntprat. Jag är kritisk på den konkreta punkten.
Ministern säger att jag var tvärsäker när det gäller
procenttalen. Det var ett referat av Skogsutredningens
underlag. Man pekade helt enkelt på att vi med bra
naturvårdsanpassning av skogsbruk kan klara oss med
reservat på ca 5 % av arealen. I annat fall behöver
man kanske avsätta 15 %. Det är inget konstigt. Det är
procenttal som är väl etablerade i den internationella
diskussionen. Det är ingen tillfällighet att man ofta
når upp till sådana siffror i de länder som är mera
framsynta på det här området.
Jag tycker att ministern borde ta kritiken av
Skogsstyrelsen på litet större allvar. Vi har en oerhört
stor kompetens i naturvård och skog hos miljöorgani-
sationerna i Sverige, kanske framför allt Naturskydds-
föreningen som jobbat med det här sedan början på
seklet. De gör parallella inventeringar. De gör själv-
ständiga bedömningar. Det här är information som jag
tycker att även departementet borde ta vara på. Om
ministern gjorde det är jag övertygad om att han inte
så enkelt skulle avfärda den kritik jag nu framfört.
Skogsvårdsorganisationerna ute i landet har i tid-
ningsartikel efter tidningsartikel bl.a. i DN pekat på
att det är på tok för litet pengar avsatta för biotops-
skyddet, 20 miljoner för ett helt år. Detta är att jämfö-
ra med 20 miljarder i vinst i skogsföretagen bara det
här året. Då ser man litet av proportionerna.
Skogsstyrelsen påstår inför departementet att det
inte skulle finnas något som helst behov, att ingen har
sagt att det finns behov. Det står så i ministerns svar.
Någonting är fel.