Fru talman! Roy Ottosson har frågat mig dels om
jag avser att vidta några åtgärder så att skogsvårdsla-
gens miljö- och produktionsmål blir mer jämställda i
det praktiska skogsbruket, dels om jag avser att före-
slå en förändring i procentsiffran för skyddad pro-
duktiv skogsmark nedom fjällområdena i Sverige och
dels om jag är beredd att ordna fram mer pengar till
Skogsstyrelsen för biotopskyddet under innevarande
budgetperiod.
Den svenska skogspolitiken har rönt mycket stor
uppmärksamhet inte bara inom landets gränser utan
också runt om i världen. Det unika är att den har både
ett produktionsmål och ett miljömål och att dessa dels
skall väga lika tungt, dels är integrerade med varand-
ra.
Produktionsmålet innebär att skogen och skogs-
marken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att
den ger en uthålligt god avkastning. Miljömålet inne-
bär att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga
skall bevaras, att en biologisk mångfald och genetisk
variation i skogen skall säkras, att skogen skall brukas
så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i
skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga
betingelser och i livskraftigt bestånd, att hotade arter
och naturtyper skall skyddas samt att skogens kul-
turmiljövärden och dess estetiska och sociala värden
skall värnas.
Beslutet om de nya skogspolitiska målen fattades i
stor enighet här i riksdagen. Det är en väldig utma-
ning för både skogsnäringen och de myndigheter som
är satta att följa upp politiken. Beslutet trädde i kraft
så sent som den 1 januari förra året. Därför är det för
tidigt att nu uttala sig om hur väl målen uppfyllts.
Regeringen har gett Skogsstyrelsen i uppdrag att
följa upp skogspolitikens effekter. Uppdraget skall
redovisas i början av 1998. Då kommer vi att få en
uppfattning om i vilken utsträckning som de båda
målen getts samma tyngd i den praktiska verksamhe-
ten. Skogsstyrelsen skall dessutom i samarbete med
Naturvårdsverket fortlöpande utvärdera den nya
skogspolitikens effekter för den biologiska mångfal-
den.
En viktig del av skogspolitiken är att hänsyn till
miljön skall tas inte enbart genom avsättning av re-
servat utan också i det praktiska skogsvårds- och
avverkningsarbetet. I det avseendet skiljer vi oss klart
från länder i Nordamerika och Sydostasien, länder
som Roy Ottosson hänvisar till i sin interpellation. I
Sverige accepterar vi alltså inte att man skall kunna
köpa sig fri från ett allmänt hänsynstagande till miljö-
vårdens intressen genom att enbart avsätta reservat.
Skyddet för den biologiska mångfalden skall alltså
tillgodoses genom olika åtgärder, där reservatsav-
sättningen är en.
Det står klart att det nuvarande skyddet för den
biologiska mångfalden är otillräckligt och att det
därför finns ett behov av fler skogsreservat i vårt land.
Det är av den anledningen som vi fortfarande anvisar
stora belopp för detta varje år. Om Roy Ottosson med
sin fråga avser en ökad reservatsandel i förhållande
till dagens, är mitt svar därför ja. I det skogspolitiska
beslutet behandlades frågan om ett procentmål för
reservatsavsättning, som Roy Ottosson nu tar upp. Det
uttalades då att det inte bör uteslutas att en reservats-
nivå i storleksordningen 5 % av den produktiva
skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara
nödvändig att uppnå. Detta ställningstagande har
nyligen bekräftats av riksdagen. Jag anser mot denna
bakgrund att det inte är meningsfullt att lägga fast ett
specifikt procentmål. Behovet av reservat är bl.a.
beroende av vilka effekter övriga åtgärder inom
skogspolitiken ger.
När det gäller biotopskyddet vill jag först erinra
om att det innebär förbud mot arbetsföretag som kan
skada naturmiljön inom sådana mindre mark- och
vattenområden som är livsmiljö för utrotningshotade
djur och växter. I riksdagsbeslutet 1991 betonades det
att det är fråga om mindre mark- eller vattenområden
och att ersättningar till markägarna därför troligen blir
begränsade. Lagen anger också uttryckligen att det
skall vara fråga om mindre områden.
Det är skogsvårdsstyrelserna som har till-
synsansvaret när det gäller biotopskyddet i skogs-
mark. Skogsvårdsorganisationen disponerar samman-
lagt 20 miljoner kronor innevarande budgetår för bl.a.
de begränsade intrångsersättningar det här är fråga
om. Dessa pengar får användas även för att bekosta
s.k. markägaravtal om naturvård, men de skall i första
hand disponeras för intrångsersättningar. Jag kan
förstå att det under den högkonjunktur som nu råder
inte sällan har aktualiserats skydd av virkesrika bioto-
per. I de fall det blir fråga om intrångsersättningar kan
det då röra sig om förhållandevis stora belopp. Varia-
tioner av det här slaget får pareras med hjälp av reser-
vationer på anslaget. Till innevarande budgetår var
reservationen anmärkningsvärt stor, beroende på att
biotopskyddsbestämmelserna inte trädde i kraft förrän
den 1 januari 1994.
Skogsstyrelsen, som har ansvaret för anslagsför-
delningen och som fortlöpande skall redovisa hur
biotopskyddet genomförs, har inte anmält något ytter-
ligare behov av anslag för innevarande budgetår. En
kartläggning som Skogsstyrelsen har gjort i dagarna
av läget i de olika länen visar inget behov av större
anslag. Skogsstyrelsen kan, om det behövs, omfördela
resurser inom landet. Regeringen kan göra motsva-
rande inom ramen för det av Skogsstyrelsens anslag
som intrångsersättningarna finansieras från.
I det längre perspektivet måste vi givetvis vara be-
redda att göra förändringar och anpassningar. Som
grund för en sådan anpassning kan då ligga t.ex. den
skogliga aktionsplan för biologisk mångfald som
Skogsstyrelsen har i uppdrag att göra och som skall
redovisas i sommar. Ett annat viktigt underlag är de
erfarenheter som vi successivt får av de stora föränd-
ringar som nu sker inom skogsbruket.
Sammanfattningsvis anser jag att den svenska
skogspolitiken är mycket framsynt. Det är viktigt att
alla skogsägare lever upp till den och att vi från
statsmakternas sida noga följer utvecklingen. Som
Roy Ottosson påpekar i sin interpellation har detta
stor betydelse också för den svenska skogsindustrins
möjlighet att få avsättning för sina produktioner på
exportmarknaden.