Herr talman! Kärnfrågan gäller ju ratificeringen. Med anledning av ministerns svar skulle jag vilja ha svar på ett par frågor.
Den ena gäller Gränsdragningskommissionen. Den torde, om jag minns rätt, leverera ett svar någon gång i början av nästa år. Det är säkert så att det finns markägare och samebyar som har synpunkter på det här.
Jag är av den uppfattningen att när det här förslaget kommer måste man från de olika intressenternas håll få chansen att pröva det här, kanske ända upp i domstol. Men när väl hela den här processen är avklarad, först kommissionens förslag och sedan att markägare och samebyar får pröva det här - om det tar ett halvår eller tio år vet vi inte - då är det fastlagt, och då menar jag att frågan om domstol hit och domstol dit är förpassad ur verkligheten. Då har man fixat det här området så att bägge de här näringarna vet vad som gäller: Här är det brukningsrätt, och där är det inte det.
Den andra frågan gäller det som absolut är det centrala, och det som är det svåraste, nämligen: Vilka begränsningar är ministern beredd att lägga på skogsbruket för att nå upp till den här nivån för ratificering? I utredningsförslaget från Rennäringspolitiska kommittén ligger det ju ett antal konkreta förslag som minskar möjligheterna för den enskilde skogsägaren att bruka sin mark. Min enkla fråga till ministern är: Är ministen beredd att biträda de här förslagen som de ser ut för att Sverige ska kunna ratificera? Det är den andra kärnfrågan.