Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är en tillgång att ha ett ursprungsfolk. Jag håller med Liselott Hagberg om att rennäringen är en väldigt viktig del för att vi ska kunna värna den samiska kulturen och därigenom också värna vårt ursprungsfolk. Men redan inledning på den här debatten visar hur svårt det här är. Vi har redan hört olika uppfattningar från talarstolen om hur vi ska hantera de här frågorna.
Låt mig börja med några sakupplysningar kring vinterbetet. Vi i Sverige är medvetna om att det är mycket svårt att exakt bestämma det här sedvanerättsområdet. Det har vi berört i olika propositioner, det har också varit uppe för bedömning i riksdagen. Även om vi har kunnat ringa in delar av län eller socknar, har vi också varit tvungna att lita till våra domstolar. Det är så vi kan fastställa var vi har den här sedvanerätten.
Sedan har vi just nu en gränsdragningskommission som arbetar för att underlätta det här arbetet för framtiden. Det handlar om att kunna ringa in den yttre gränsen så att vi ska kunna säga att det är fullt klart att vi har sedvanerätt inom vissa områden för att minimera de här processerna.
Men när vi det gäller åretruntmarkerna i Sverige har vi fastställt i lag var vi har renbete någonstans. Där har vi gått längre än Norge. Där har vi en tydlighet. Men vi har ett problem kring vinterbetet.
Vi har nu ett antal domstolsavgöranden i Härjedalen. Utifrån dessa avgöranden har vi satt i gång en process för att kunna lösa konflikter. Det handlar om att kunna få ett avtal mellan markägare och samebyar för att det här ska fungera och för att vi ska utnyttja möjligheten till rennäring och också använda marken på annat sätt, framför allt för skogsbruk. För att hjälpa till har vi nu ett arbete som innefattar Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och länsstyrelserna. En väldigt viktig del i detta är att ringa in vad som är ett skäligt arrende för ett renbete för att sedan kunna gå vidare.
Sedan har vi ett antal problem kring rättegångskostnader, arrendekostnader och skogsskador. Dem ska vi hantera nu när vi också får de resultat som jag räknar med att få i början av året, från det som är på gång i Härjedalen.
Sedan har vi ett tämligen omfattande arbete med Gränsdragningskommissionen, Jakt- och fiskeutredningen och en nordisk samekonvention. Alla de här tre delarna har vi just nu på bordet.
Jag är en ivrig person och vill gärna komma till beslut väldigt fort, men vi måste också ha hållbara beslut. Därför har jag fått acceptera att det är förnuftigt att skynda långsamt när det gäller ratificeringen av ILO-konventionen. Vi måste ha det här underlaget för att få de hållbara lösningarna.
Jag tackar Lennart Gustavsson för inbjudan att också kunna ha Malå som en modell för hur vi kan lösa konflikter. Regeringen har ju jobbat med detta tidigare i samband med den informationssatsning som vi gjorde om samer. Det var en 20-miljonerssatsning där vi också hade ett särskilt projekt där LRF Skogsägarna var inblandade. Namnet på det här projektet var Fred i skogen, och det är ju precis det vi är ute efter, att lösa konflikter och att också förebygga konflikter.