Fru talman! Jag skulle kunna förstå Ibrahim Baylans resonemang om det som gjordes under de tolv år då han själv delvis satt i regeringen var ett exempel på en framgångsrik och framsynt hantering av de här frågorna. Det var ju er regering som påbörjade försäljningen - ni säger "utförsäljning"; vi använder inte det ordet - av Telia Sonera. Det var en omvänd loppis. Dessutom lurade ni svenska folket att betala ungefär dubbelt så mycket för aktierna. Det där gjorde ni 1999. Vad är det som gjort att ni nu har kommit på bättre tankar? Har ni gjort en
makeover
och helt och hållet tänkt om, eller vad är det fråga om?
Varför - inte heller den frågan har du svarat på - gjorde ni inte åtminstone någon typ av uppdelning, en funktionell eller en strukturell separation, beträffande det accessnät som ni
nu
är så oerhört angelägna om att värna? Det skorrar lite falskt när ni nu liksom i eftertankens kranka blekhet har kommit på någonting mycket bättre.
Inledningsvis sade jag att jag tycker att det är bra att regeringen nu har börjat ta tag i frågan. Det är bättre att göra en funktionell separation än att inte göra någonting alls.
I vår artikel på DN Debatt dristade vi oss till att resonera om det inte hade varit ännu bättre att gå ännu längre. Men det är bättre med ett första steg än inget steg alls.
Dessutom har jag fått höra ett antal argument om hur svårt det är att genomföra den strukturella separation som jag personligen hade tyckt var allra bäst.
När det gäller vägnätet får du nog ta ett nytt resonemang med din vägexpert i gruppen, Hans Stenberg. Vi kan ge oss ut i skogarna och räkna hur många vägbommar vi i dag har i Sverige som förbjuder allmänheten att köra på vägar inom ett vägnät som till 70 procent är enskilt ägt. Det finns inte särskilt många. Den helt övervägande delen av det svenska vägnätet, både det enskilda och det allmänna, är tillgängligt för allmänheten, öppet och fritt. Det är alltså inte bara de enskilda vägar för vilka det finns statliga bidrag som är öppna.