Herr talman! Att öka konkurrensen i en så dynamisk marknad som bredband är av stort intresse för konsumenterna.
Med denna lag finns möjligheter för Post- och telestyrelsen att ingripa för att öka konkurrensen och tvinga en dominerande operatör att skilja den verksamhet som förvaltar, driver och tillhandahåller kopparaccessnätet från operatörens övriga verksamhet. Detta gynnar alla kunder till olika telekombolag, då alla aktörer ska kunna få tillgång till kopparaccessnätet på lika villkor.
En funktionell separation är en delning där den avknoppade delen fortfarande ägs av moderbolaget men med helt separat ledning och styrning, och den avknoppade delen måste behandla alla kunder lika. Fördelen med detta är att det går rimligt fort att genomföra. Det var någon som tyckte att vi hastade fram beslut, men tidsaspekten är av stor vikt för att förhindra att skevheten i marknaden ytterligare förskjuts i fel riktning och därigenom försvårar en bättre konkurrens för framtiden.
Är det något medskick jag i dag skulle vilja göra till regeringen är det att konsumentperspektivet tydligt ska stå i fokus när PTS ges möjligheten att utöva denna nya lag. Det är naturligtvis huvudsyftet med lagen, men det förtjänar att upprepas då kritikerna tror något annat.
En strukturell separation som efterfrågas har nackdelarna att det måste till ett omfattande utredningsarbete om gränsdragningarna av vilken utrustning som ska med eller inte i det nya bolaget. Äganderätten måste beaktas och tas hänsyn till i högre grad, vilket kan bli till förfång för aktieägarna och leda till tidsutdräkt.
Det är av stort intresse för alla, både konsumenterna och leverantörerna, att detta sker snabbt. Denna bransch är en dynamisk bransch där många nya tjänster står för dörren, och varje fördröjning ger ett obefogat övertag för den tjänsteleverantör som också sitter på infrastrukturen. Därför är det också nödvändigt att PTS i en dialog, i det här fallet med Telia Sonera, ser till att processen med den nu påbörjade frivilliga delningen dels uppfyller intentionerna med denna lag, dels ser till att det sker med skyndsamhet.
S har reserverat sig mot förslaget med två motiveringar. Om staten säljer Telia kan den nya nätägaren bli en samhällsfara med avlyssning och hot mot rikets säkerhet som följd, menar man. Nu är det för all del inte försäljningen av Telia vi debatterar i dag, men är det så, Désirée Liljevall, som Socialdemokraterna ser på företagandet i Sverige, som potentiella säkerhetsrisker och hot mot rikets säkerhet? I debatten använde Désirée Liljevall uttrycket "ingen rök utan eld". Gäller det även andra privata telekomföretag eller andra företag - Tele 2, Telenor eller Ericsson med flera? Är det hot mot rikets säkerhet? Det skulle vara intressant att få en kommentar till det.
Ni talar dessutom om att konkurrensen minskar om bolaget säljs. Fortfarande är det inte försäljningen vi debatterar, men de flesta andra på marknaden anser ändå att konkurrensen kommer att öka och välkomnar delningen. Vi kan diskutera om det ska vara funktionellt eller strukturellt - det är ju det vi gör i dag - men konkurrensen kommer att öka. I allt väsentligt uppfyller ändå en funktionell delning det som i slutändan är väsentligt för konsumenterna.
Ni pratar också om farorna med att en privat monopolist skulle lämna alla lönsamma delar av Sverige utan bredbandstäckning. Men det är ju på ett sätt en monopolist vi har i dag, och ingen säger att det i dag fungerar bra i alla delar. Vi vet att många delar av Sverige inte har den täckning som behövs. Det har ni själva sagt här i kammaren.
Nej, en bättre och mer rättvis konkurrens skulle kunna skapa nya möjligheter. Bredband består inte bara av tråd, utan andra leveranssätt skulle kunna utvecklas framgent. Fler aktörer skapar fler olika lösningar på de problem som finns. Telia som bolag har i dag krav på sig som andra bolag att arbeta för att generera för bolaget lönsamma lösningar men med en betydande orättvis fördel gentemot andra leverantörer. Att ta bort denna fördel och skapa en bättre lösning för framtiden gynnar ju alla konsumenter. Det kan väl inte Désirée Liljevall vara emot?
Jag ska säga några ord om IT i övrigt.
I nästa reservation från s handlar det om medborgarna och IT-samhället. Det handlar om hem-pc-reformen, det vill säga förmånsdatorerna. Jag delar uppfattningen att hem-pc-reformen har varit bra för medborgarna. Jag har tillsammans med ett antal medarbetare varit ansvarig för flera av de större upphandlingarna i Sverige, för Landstinget Skaraborg och några av upphandlingarna för Västra Götalandsregionen.
Det är riktigt att hem-pc-försäljningen har minskat drastiskt med de ändrade reglerna, men samtidigt slår datorförsäljningen i Sverige alla rekord för både helåret 2007 och första kvartalet 2008. Det finns i dag många som använder datorer, och att säga att klyftorna ökar på grund av att förmånsdatorerna nu är borta är att gå händelserna i förväg. Det är alltför tidigt att dra så tvärsäkra slutsatser som i reservationen.
Att instämma i delar av det som Vänsterpartiet skriver i reservation 4 är lätt. Att man ska främja IT så att utsatta grupper kommer med på tåget, att skolan ska ha en viktig roll i arbetet med barns lärande och tillgång till IT, att se till att det offentliga Sverige har hög tillgänglighet för medborgarna och så vidare är bra. Att heller inte de grupper som inte har tillgång till IT ska ställas utanför det offentliga Sverige är också lätt att bejaka. Men jag ser inte att detta står i sådan kontrast mot utskottets ställningstagande att en reservation hade krävts.
Jag ska säga några korta ord om detta med öppen källkod. Peter Pedersen nämner behovet av öppna standarder och öppen källkod. Det är bra. Jag tror att man ska bejaka öppen källkod och öppen standard, men precis som min företrädare i talarstolen, Eliza Roszkowska Öberg, sade är det inget man ska tvinga fram. Myndigheterna får och kan i dag anamma detta i den mån de själva känner sig mogna och på olika sätt kan använda det i delar av sin verksamhet.
Om jag läser rätt skriver Vänsterpartiet i sin reservation att all programvara ska vara öppen. Det innebär ju att ingen kan tjäna pengar på någonting. Jag tror inte att det är ett sådant samhälle vi vill ha. Naturligtvis ska de som gör saker ha all möjlighet att tjäna pengar och slå mynt av sin verksamhet. Jag tror att det är viktigt att man ser sakerna i perspektiv.