Fru talman! Eliza Roszkowska Öberg upprepar vad hon sade i talarstolen tidigare, nämligen att detta inte är något problem. Hon sade också att säkerheten är oberoende av vem som äger nätet.
Nästan exakt samtidigt stod Mats Odell som ansvarigt statsråd för försäljningen på en presskonferens inte så långt härifrån och sade att de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna av en försäljning av Telia Sonera ännu inte är lösta.
Det är alltså ett problem som ännu inte är löst.
Vad är det som gäller? Är det det som sägs inför detta beslut i riksdagen från högeralliansens företrädare, eller är det det som statsrådet Mats Odell säger? Jag tror faktiskt mer på Mats Odell i det här fallet än på det som sägs i den här kammaren.
Därför blir jag så orolig, när vi nu i eftermiddag ska ta beslut om detta, över att alla aspekter av denna separation, oavsett om den är funktionell eller strukturell, i grund och botten inte är utredda, framför allt när vi nu också ser att det är en försäljning på gång. Ett bud har lagts, och det kommer säkerligen att förhandlas ett antal gånger. Men det är inte helt otroligt, med tanke på den loppmarknadsmodell som ni har startat med statlig egendom, att Telia Sonera kommer att vara nästa bolag som säljs ut.
Då är min fråga återigen: Varför kan vi i detta fall inte separera nätet från bolaget och behålla det i gemensam ägo och göra det tillgängligt för alla bolag på samma villkor? Vad är det man vinner på funktionell separation som man inte vinner på strukturell separation? Vi har tidigare hört att det vore ett ingrepp i äganderätten. Utdelning av aktier i dotterbolag har skett på Stockholmsbörsen otaliga gånger, och det kommer också att ske i framtiden. Det är ingenting ovanligt. Det är inte något slags kommunistiskt påfund. Det är en viktig del av hur börsen och vårt marknadssystem fungerar. Så vad är problemet?