Herr talman! Till det här betänkandet finns 11 reservationer knutna, och Vänstern står bakom de flesta av dem. Men för tids vinnande nöjer jag mig i det här sammanhanget med att yrka bifall till reservation 2 och reservation 7. Jag kommer i huvudsak också att ägna min argumentation åt de två punkterna.
Désirée Liljevall har på ett berömvärt sätt gått igenom bakgrunden till det beslut som vi väl får uppleva i eftermiddag och som tyvärr kommer att applåderas, liksom den försämrade sjukförsäkringen, av en borgerlig majoritet. Det kommer också i en ny dager, tycker jag, när man hör vad som händer nu. Det finns alltså starka krafter, andra aktörer, som uppenbart är ute efter och vill köpa Telia Sonera. Nu handlar det som vanligt om vilket pris man är beredd att betala.
Oavsett vilket pris man är beredd att betala och om man slutligen kommer överens med de svensk-finska ägarna eller inte handlar det fortfarande om det som vi påtalar i betänkandet. En funktionell separation, som nu föreslås - det vill säga att man tar bort Telia Sonera som en stor dominerande marknadsaktör och vill skilja kopparnätet från den övriga verksamheten - funkar inte riktigt om någon annan än svenska staten eller finska staten är huvudägare utan vi riskerar att en helt annan aktör kommer in och tar över verksamheten, om vi skulle få det scenariot.
Jag tycker snarare att det stärker oppositionens argument. I det här läget, när vi nu fortsätter utförsäljningen av svenska folkets gemensamma egendom, borde man åtminstone ha den lilla backventilen även i en borgerlig ryggmärg att det någonstans finns intresse av att försvara och värna en infrastruktur som är viktig för att kunna upprätthålla en fungerande telekommunikation i vårt land utan enbart marknadsmässiga aktörers godtycke, kännande och tyckande för stunden. Då tycker jag att man åtminstone skulle kunna hitta den lilla kompromissen att vi bryter ut och säkerställer den faktiska infrastrukturen i ett särskilt bolag.
Nej, säger man då från majoritetens sida, det vore en onödigt stark aktion. Jag tycker inte att det argumentet håller, speciellt inte med tanke på de nyheter som kommer nu, med inbjudan till uppköp. De argument som vi framför för att det skulle vara riktigt att i stället göra en strukturell separation, sett till den situation vi har nu, tycker jag faktiskt har stärkts. Jag hoppas att någon från den borgerliga sidan, helst några, kan gå upp och försvara detta, om man nu står kvar vid det här förslaget, vilket jag misstänker att man kommer att göra.
För något år sedan var det faktiskt ett antal borgerliga ledamöter som på debattsidor ganska tydligt framförde kritiska ståndpunkter i den här frågan. De hade liknande ståndpunkter som s, v och mp har. Vart har de rösterna tagit vägen? Har de tystats, eller finns den inre oppositionen kvar? Jag skulle välkomna er i den här debatten nu. På vilket sätt har ni, med tanke på de argument ni framförde då, lugnats av det här betänkandet och de besked som nu lämnas? Känner ni er trygga med tanke på de uppköpsintressen som finns från France Telecom? Jag skulle vara tacksam för svar på de frågorna.
Herr talman! Den andra frågan vi väljer att lyfta fram i den här debatten handlar om öppna källkoder och öppna standarder, som vi har diskuterat tidigare. Det vi försöker trycka på är att det vore önskvärt att statliga myndigheter tar ett principbeslut att vi senast den 1 januari 2010 i huvudsak ska använda oss av öppna system. Till min stora glädje konstaterar jag att Verva, Verket för förvaltningsutveckling, för någon tid sedan gick ut med en synpunkt där man i princip föreslår att staten bör satsa på öppen källkod. Man skriver att "syftet med policyn är att sprida användningen av öppen källkod i staten och därmed spara skattepengar och öka kvaliteten i statens system. Öppna program ökar återanvändningen i statsförvaltningen."
Det är ungefär samma argumentation som Vänsterpartiet anför. Vi har tidigare blivit angripna för att vi har använt oss av begreppen på ett något luddigt sätt. Vi hoppas att vi har lyckats styra upp det nu. Vår utgångspunkt är inte att vara luddiga. Vi vill bara se till att vi i möjligaste mån inte blir beroende av enskilda privata aktörer som styr och ställer med på vilket sätt vi till exempel i statens förvaltning kan använda våra datorer. Vi vill att de ska användas på ett funktionellt sätt och att vi kan dela med oss av program som gör att vi är kompatibla mot andra myndigheter. Vi vill helt enkelt ha en effektiv statsförvaltning. Alla vet vi vilken betydelse datorerna, telekommunikationen och allt sådant har i den här förvaltningen. Då vore det väl önskvärt om vi kunde hitta ett system som i möjligaste mån gör den här förvaltningen så säker, trygg och effektiv som möjligt.