Fru talman! Europeiska rådet höll den 15-16 ok-
tober ett särskilt inkallat möte i Tammerfors för att
behandla ett europeiskt område för frihet, säkerhet
och rättvisa. Under denna samlingsrubrik diskuterade
vi en gemensam politik för asyl och migration, ett
gemensamt område för rättvisa och en gemensam
kamp mot brottsligheten. Alla dessa frågor står högt
på listan över vad medborgarna vill att EU ska syssla
med. Jag ska ägna huvuddelen av min redogörelse åt
dessa delar av toppmötet och återkommer mot slutet
kort till de övriga frågor som behandlades.
Fru talman! På det asyl- och migrationspolitiska
området slås fast att unionen fullt ut ska leva upp till
Genèvekonventionen och andra relevanta konventio-
ner för mänskliga rättigheter. Vi ska solidariskt möta
humanitära behov. Mötet i Tammerfors utgör en stark
politisk viljeyttring att Europa ska utveckla sin ge-
mensamma flykting- och invandringspolitik på hu-
manitetens och asylrättens grund. Farhågorna om en
"Fästning Europa" har kommit på skam.
I linje med svenska prioriteringar lyftes behovet
av ett helhetsperspektiv på migrationspolitiken fram.
Detta är nytt i förhållande till Amsterdamfördraget.
Att arbeta tillsammans med ursprungs- och transit-
länder gällande frågor som utrikespolitiken, mänskli-
ga rättigheter och bistånd är av avgörande vikt för att
undvika ofrivillig migration och garantera bra motta-
gande av flyktingar, oavsett vart de kommer.
Vi kom vidare överens om att ett gemensamt eu-
ropeiskt asylsystem ska komma till stånd, grundat på
en fullständig och omfattande tolkning av Genève-
konventionen. Ett sådant framtida system ska omfatta
ett praktiskt genomförbart sätt att fastställa vilken stat
som är ansvarig för prövningen av en asylansökan,
normer för asylförfarande, villkoren för mottagande
av asylsökande och minimiregler för erkännande av
flyktingstatus. I ett försök att komma framåt i frågan
om tillfälligt skydd enades vi om att be kommissio-
nen undersöka förutsättningarna för någon typ av
finansiell mekanism för att bistå medlemsstater som
drabbas hårt vid massflyktssituationer. Den asylform
som tidigare diskuterats fick däremot inte tillräckligt
stöd.
Det är också glädjande att frågan om den rättsliga
ställningen för människor från länder utanför EU, s.k.
tredjelandsmedborgare, lyftes fram så klart vid detta
möte. Vi har kommit överens om att unionen måste
säkerställa en rättvis behandling av de tredjelands-
medborgare som lagligt vistas i medlemsstaterna.
Invandrare ska åtnjuta rättigheter och skyldigheter
som är jämförbara med EU-medborgarnas. Kampen
mot rasism och främlingsfientlighet ska intensifieras.
Behovet av mer jämförbara villkor för tredjelands-
medborgares inresa och vistelse bekräftades. Europe-
iska rådet uttalade också sitt stöd för målet att de som
under en längre tid lagligt vistats i EU ska erbjudas
möjligheten att få medborgarskap.
Utöver problemen med den illegala invandringen
lyftes människohandel fram, på svenskt initiativ, med
särskild betoning på kvinnor. Offrens rättigheter ska
säkerställas, särskilt när det gäller kvinnor och barn.
Ett närmare gränskontrollarbete mellan medlemssta-
terna efterlystes. Återvändande ska främjas, och ur-
sprungs- och transitländerna ska bistås för att främja
frivilligt återvändande. Dessa länder ska hjälpas till
ökad förmåga att effektivt bekämpa människohandel
och klara sina återtagandeskyldigheter. Men som
texten nu är skriven finns det samtidigt, genom ett
svenskt förslag, ett skydd för att inte någon ska åter-
sändas till förföljelse.
Fru talman! Slutsatserna från mötet på det rättsli-
ga området får betraktas som en framgång för de
frågor som Sverige har drivit. Brottsförebyggande
samarbete, åtgärder mot s.k. safe havens där brotts-
lingarna kan gömma undan sina tillgångar samt ett
samlat grepp på EU:s yttre förbindelser på det rättsli-
ga området och inrikesområdet ges stort utrymme.
Det slås fast att det ska bli lättare för medborgarna att
hantera gränsöverskridande tvister. Information om
andra medlemsstaters rättssystem ska finnas lätt till-
gänglig. Miniminivåer för rättslig hjälp ska skapas,
liksom gemensamma procedurregler för förenklad
tvistlösning över gränserna. Särskild uppmärksamhet
ska ägnas brottsoffers situation i det rättsliga förfa-
randet.
Åtgärderna är välkomna. De innebär konkreta
förbättringar för medborgarna.
Principen om ömsesidigt erkännande ska vara en
hörnsten i det straff- och civilrättsliga samarbetet i
unionen. Domar och beslut från andra medlemsstater
ska erkännas och verkställas direkt. Detta ska kombi-
neras med fastställande av gemensamma miniminivå-
er för vissa delar av civilprocessrätten. Vidare ska ny
procedurlagstiftning skapas för att underlätta lösning
av gränsöverskridande tvister. Även dessa åtgärder
innebär förbättringar för medborgarna.
En framgång för Sverige är det viktiga steg mot
en modernisering av EU:s kriminalpolitik som tas
genom att brottsförebyggande aspekter ska läggas på
unionens brottsbekämpande verksamhet, både internt
inom unionen och externt. Erfarenheter av brottsföre-
byggande åtgärder ska utbytas. Nätverk av nationella
brottsförebyggande organ ska upprättas, och samar-
betet mellan olika organisationer förbättras. Dessa
brottsförebyggande steg bygger på ett gemensamt
initiativ av Sverige, Storbritannien och Danmark.
Det rättsliga samarbetet mot brott ska förbättras,
bl.a. ska ett Eurojust skapas där åklagare och förun-
dersökningsdomare från de olika medlemsstaterna
samordnar gränsöverskridande brottsundersökningar.
Straffrätten ska tillnärmas i vissa avseenden, bl.a.
penningtvätt och handel med kvinnor pekas ut som
prioriterade områden. Samarbetet med länder utanför
EU betonades, med Östersjösamarbetet som ett gott
exempel.
Penningtvätt lyfts också fram som en central fö-
reteelse inom den organiserade brottsligheten. De
brottsbekämpande myndigheternas insyn i finansiella
transaktioner och ägande av företag ska öka, bl.a.
genom upphävande av banksekretess i dessa sam-
manhang.
Påtryckningar ska utövas på safe havens utanför
unionen för att få dem att samarbeta i brottsutred-
ningar. Regler på bl.a. de bolagsrättsliga och finansi-
ella områdena som försvårar internationellt samarbete
ska intensifieras och ses över. Sverige har varit ett av
de drivande länderna på detta område.
Fru talman! Under stats- och regeringschefernas
middag fanns en stor uppslutning kring det förslag
som kommissionen lämnat om att i Helsingfors i
december besluta om en gemensam förhandlingsstart
för de återstående kandidatländerna. Detta skulle
innebära en klar framgång för svenskt vidkommande,
eftersom det är den förhandlingsmodell vi förordat
sedan 1997. Ett beslut enligt denna modell, som ock-
så innebär att förhandlingstakten anpassas till varje
kandidatlands individuella framsteg, kommer att
stimulera reformansträngningarna i samtliga kandi-
datländer.
Utvidgningen kommer att stå i centrum för det
svenska ordförandeskapet. Att föra denna fråga fram-
åt förblir en av våra allra viktigaste uppgifter.
För att klara tidtabellen kommer det att bli av
största betydelse att, som vi fastlade i Köln i juni,
slutföra regeringskonferensen om institutionerna
redan under det franska ordförandeskapet. Det kräver
i sin tur att omfattningen av konferensen begränsas,
vilket Sverige verkar för.
Kommissionens förslag om Turkiet behandlades
också. Ett antal länder uttalade sig explicit för att de
nu önskar se ytterligare förbättringar när det gäller de
mänskliga rättigheterna i Turkiet. Jag klargjorde att vi
för vår del vill se nya åtaganden på MR-området. Det
rådde samsyn om att beslutet i Helsingfors får fattas i
ljuset av utvecklingen i Turkiet under hösten.
Det gjordes också ett kritiskt uttalande med an-
ledning av att den amerikanska senaten inte godkänt
avtalet om ett allmänt provstopp och en skarpt for-
mulerad uppmaning till regimen i Pakistan att snarast
redovisa en tidtabell för återgång till en demokratisk
ordning eller att ställas inför ett fryst utvecklingsbi-
stånd.
Fru talman! Det sammantagna resultatet av topp-
mötet får för svenskt vidkommande betraktas som
mycket gott, både på det rättsliga och på det asyl- och
migrationspolitiska området. Dessutom lyckades vi,
det är jag rätt övertygad om, lägga grunden för enig-
het vid det kommande Helsingforstoppmötet om att
ytterligare sex kandidatländer ska få inleda förhand-
lingar.