Fru talman! När det gäller flyktingfrågorna kan
man konstatera att vi gemensamt kan vara glada över
att farhågorna om restriktiv flyktingpolitik kom på
skam.
När det sedan gäller möjligheten för tredjelands-
medborgare att fritt röra sig inom EU kan man säga
att det egentligen inte togs några uttryckliga beslut i
någon riktning vid Tammerforsmötet. Men indirekt
var Tammerforsmötet ett steg framåt, eftersom man
sade att tredjelandsmedborgare ska ha ungefär samma
rättigheter som EU-medborgarna själva. Dit hör ju
också rätten att fritt röra sig inom unionen, även om
det inte fattades några uttryckliga beslut vid mötet.
Tyskland har inte i praxis godkänt förföljelse från
tredje part såsom grund för konventionsflyktingstatus.
Det här är en diskussion som pågår i flera medlems-
länder. Men mot den bakgrunden var det särskilt
glädjande att vi på ett svenskt förslag fick in en skriv-
ning i slutsatserna om den grundläggande principen i
Genèvekonventionen, den s.k. non refoulement-
principen. Det betyder att man inte får återsända
någon till ett land varifrån personen riskerar att sän-
das vidare till ett annat land där han riskerar förföljel-
se. Det kan vara förföljelse av myndighet eller, som i
vissa fall, förföljelse från någon som i och för sig inte
är egen myndighet eller regering men där den egna
myndigheten eller regeringen inte förmår att skydda
personen i fråga. Med tanke på att det finns olika
praxis i olika medlemsländer tycker jag att det var
mycket glädjande att vi från svensk sida fick in detta i
slutsatserna.
När det så småningom gäller Turkiet har vi från
svensk sida sagt att vi gärna vill se Turkiet som kan-
didatland. Men det krävs också enligt Amsterdamför-
draget att man för att vara kandidatland och så små-
ningom få föra sina medlemskapsförhandlingar också
ska vara en demokrati. Det vi från svensk sida har
tagit som exempel och som mycket viktiga krav har
varit kurdernas situation, yttrandefriheten och åtgär-
der mot tortyr i Turkiet. Här har fler länder betonat
vikten av att det sker framsteg i Turkiet. Slutsatsen
efter mötet var att beslutet i Helsingfors avgörs av
den politiska utvecklingen i Turkiet under hösten.