Herr talman! Först vill jag uttrycka min belåtenhet över att Gunilla Svantorp uppskattar utbildningspolitiken i Kanada. Vi moderater har också varit där, och det är till stora delar samma tankar som ligger bakom Alliansens stora skolreformer.
Utbildning är en hörnpelare i Alliansens arbetslinje och en särskilt prioriterad fråga. Och till skillnad från den spretiga oppositionen är vi i Alliansen överens om vår politik för vuxenutbildningen. Jag och mina allianskolleger kommer att göra lite olika fördjupningar inom olika områden i våra anföranden.
Vuxenutbildning är ett område som tyvärr ofta hamnar lite i skymundan i samhällsdebatten, bakom frågor som förskola, grundskola, gymnasium och högskola. Men vuxenutbildning har ett stort värde i ett föränderligt samhälle och erbjuder många vägar, många aktörer och många möjligheter.
Vuxenutbildning kan handla om att ge den som misslyckats i skolan en ny chans, att ge möjlighet att vidareutbilda sig för att utvecklas i sitt yrke eller göra karriär, att byta yrkesbana för att orka arbeta fram till pension eller kanske även efter pension för den som vill. Det kan också handla om att ge den som är arbetslös eller långtidssjukskriven en möjlighet till omskolning till nytt yrke, att förse företagen med kvalificerad arbetskraft, att ge nya svenskar goda kunskaper i det svenska språket, att validera kunskaper hos personer med gamla svenska utbildningar eller utländska utbildningar och sist men inte minst att ge alla möjlighet till personlig utveckling och bildning.
Vuxenutbildningen är av avgörande betydelse för Alliansens arbetslinje. Det är därför vi satsar så mycket mer på vuxenutbildning än vad den gamla socialdemokratiska regeringen gjorde. Tillsammans fick vuxenutbildningen 6,8 miljarder i 2012 års budget. Det är 1 miljard mer än vad Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet satsade 2006 - en ökning med 17 procent. Utöver denna permanenta ökning har vi tillfört extra tillfälliga pengar 2010 och 2011 för att möta effekterna av den tidigare finanskrisen.
För oss i Alliansen är vuxenutbildning en helhet. Inom denna helhet har vi både skjutit till stora summor och ibland även prioriterat om mellan olika utbildningsformer beroende på konjunkturen. Jag kan konstatera att regeringen satsat extra på universitet och högskolor, yrkeshögskola, komvux och yrkesvux, lärlingsutbildningar för vuxna, validering och sfi, folkhögskolor och studieförbund. Alla dessa olika utbildningsformer har under Alliansens regeringstid fått ökade resurser.
Samtidigt utvecklar vi helt nya utbildningsvägar som exempelvis lärlingsutbildningar inom både gymnasieskola och vuxenutbildning och särskilda motivationsutbildningar inom folkhögskolorna för att motivera ungdomar som hoppat av skolan att slutföra sina studier. Utöver satsningar på fler platser har vi gjort stora ansträngningar för att förbättra kvaliteten inom alla vuxenutbildningar.
Området vuxenutbildning har alltså prioriterats upp av Alliansen. Det innebär mer pengar, fler platser, fler olika utbildningsalternativ och förbättrat studiestöd för vissa grupper. Det blir därför närmast obegripligt när Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör gemensam sak och kräver ett återinförande av en hög ambition när det gäller att erbjuda en flexibel och lättillgänglig vuxenutbildning. Man kan ju inte gärna återinföra något som aldrig har tagits bort utan som tvärtom byggts ut och fått mer resurser. Vad menar oppositionen egentligen?
Det är också slående att oppositionen bara är överens om att man vill återinföra något som aldrig avskaffats. Några gemensamma förslag från oppositionen om mer pengar eller fler platser inom vuxenutbildningen finns inte.
Herr talman! Den samlade oppositionen - Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - har i betänkandet även enats om att kräva att regeringen återkommer med ett förslag som innebär ett riktat statsbidrag till vuxenutbildningen. Detta är ett mycket märkligt krav. Det verkar som om oppositionen inte har en aning om hur vuxenutbildningen finansieras i dag. Mer än 80 procent av vuxenutbildningen finansieras nämligen redan genom riktade statsbidrag. Det gäller exempelvis yrkeshögskolan, SFI, särvux, yrkesvux och folkbildningen liksom de särskilt riktade insatserna till Västra Götalandsregionen i spåren av fordonskrisen.
Den enda del av vuxenutbildningen som i dag inte har riktade statliga anslag är komvux. Men här är kommunerna redan skyldiga att erbjuda kommunal vuxenutbildning till alla som har rätt till sådan utbildning. Utöver detta ska man sträva efter att bedriva en utbildning som motsvarar den efterfrågan och de behov som finns i den egna kommunen. För att ge kommunerna förutsättningar för detta utgår ett generellt statsbidrag från staten, men det är en verksamhet som inte lämpar sig för statlig detaljstyrning. Om man skulle öronmärka pengar för en viss omfattning av vuxenutbildning, oavsett konjunktur och varierande behov i olika kommuner, skulle man riskera att dra undan pengar från annan viktig kommunal verksamhet som förskola, grundskola eller gymnasium.
Jag tycker att det är en märklig dubbelmoral från oppositionen när man å ena sidan talar om att vi ska respektera det kommunala självstyret och å andra sidan kräver riktade statsbidrag till komvux som minskar detta självstyre.
Särskilt märkligt blir det efter att Socialdemokraterna de senaste dagarna gjort ett stort nummer av att man vill öka kommunernas rätt att själva besluta om privata företag ska få lov att driva offentligt finansierad verksamhet i den aktuella kommunen. Denna fråga vill man alltså ge kommunpolitikerna förtroendet att hantera, men när det gäller att prioritera mellan vuxenutbildning och annan utbildning anser Socialdemokraterna uppenbarligen att de kommunala politikerna helt ska omyndigförklaras. Bristen på logik inom socialdemokratin firar ständigt nya triumfer.
Från Alliansens sida har vi förtroende för att kommunpolitikerna klarar att prioritera utan alltför många klåfingriga pekpinnar från riksdag och regering. Varför ska kommunpolitikerna ha full frihet att prioritera när det gäller alla kommunala skolformer utom just komvux? Vi avvisar självklart detta förslag i vår reservation.
Herr talman! För mig som är aktiv i både utbildningsutskottet och arbetsmarknadsutskottet finns det ingen tydlig gräns mellan arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning, även om statens budget har dessa poster inom olika utgiftsområden och frågorna hanteras av olika riksdagsutskott.
Även inom arbetsmarknadsområdet har mycket stora resurser tillförts under lågkonjunkturen. Arbetsförmedlingen erbjuder praktik och kortare omställningsutbildningar, medan de flesta längre utbildningar erbjuds inom det övriga utbildningssystemet. Detta har stora fördelar. Det säkrar kvaliteten och kontinuiteten i utbildningarna, och det gör att utbildningarna snabbt kan byggas ut eller krympas beroende på behov och konjunktur.
Samtidigt finns fler aktörer inom vuxenutbildningen. Många anställda erbjuds omfattande utbildningar i arbetsgivarens regi, utbildningar som rustar den enskilde medarbetaren och ökar möjligheten att göra karriär och också möjligheten att hitta ett nytt arbete om det gamla skulle försvinna. Dessa omfattande utbildningsinsatser för vuxna glöms ofta bort i debatten men är en viktig del av det livslånga lärandet.
Stora delar av arbetsmarknaden omfattas också av omställningsavtal mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna. Trygghetsfonden och Trygghetsrådet uppvisar fantastiskt goda resultat när det gäller att hjälpa människor till nya jobb efter en uppsägning. En del i deras verksamhet är att erbjuda olika former av utbildningar. Detta är också en viktig del av vuxenutbildningen.
Herr talman! Alliansen står för valfrihet. Inom stora delar av utbildningssystemet finns stor valfrihet när det gäller att välja skola och utbildningsvägar. Inom vuxenutbildningen är valfriheten däremot synnerligen begränsad. Alliansen har därför i sitt senaste valmanifest med som en ambition att pröva möjligheterna att förverkliga en valfrihetsmodell för vuxenutbildningen.
I samband med en sådan valfrihetsreform inom vuxenutbildningen bör också frågan om finansiering av vuxnas studier lyftas på nytt. Att som vuxen studera på heltid är i dag ofta en ekonomisk påfrestning, även om möjligheterna till studiestöd för vuxna med låg utbildningsnivå förbättrats under Alliansens tid vid makten. Det finns många intressanta inspel i denna diskussion, allt från inrättandet av kompetenskonton till förbättring av studiemedlen för vuxna och höjning av åldersgränserna för studiemedel. Diskussionen lär säkert fortsätta.
Fru talman! Oppositionens förslag är förvirrande. Talar man om vuxenutbildning när man egentligen menar komvux eller saknar man verkligen kunskap om hur statsbidragen fördelas? Vad menar man när man begär återinförande av flexibel och lättillgänglig vuxenutbildning? Ska det tolkas som ett förslag om återgång till läget 2006? I så fall skulle det medföra minskade anslag till vuxenutbildningen och mindre flexibilitet.
Alliansens reservation beskriver hur verkligheten ser ut. Jag hoppas att oppositionen tar till sig denna kunskap.
(Applåder)