Fru talman! Jag gillar inte när folk påstår att jag är nöjd, för jag är inte nöjd. Jag har aldrig påstått det. Jag har sagt i samtliga interpellationsdebatter tidigare att vi har en stor utmaning när det gäller arbetslösheten. Det är ett stort problem. Vi har också haft stora problem med utbildningssystemet.
Man pratar om ungdomsarbetslösheten. Jag har erfarenhet från kommunalpolitiken. Vi vet att 40 procent är heltidsstuderande. Men om man nu tar ungdomsarbetslösheten som exempel måste man titta igenom vad de har för behov, hur många som behöver komplettera för att få ett slutbetyg och hur många som har läst ett program men i alla fall söker sig in på vuxenutbildningen.
Många kommuner, inte minst de större kommuner som har ekonomiska möjligheter, prioriterar och tar sitt ansvar oavsett vad staten gör eller inte gör, och det tycker jag är bra. Det ska vi uppmuntra. Jag glömde i tidigare inlägg uppmana Gunilla Svantorp att ringa sina kolleger Ilmar Reepalu i Malmö och Lena Båstad i Örebro och tala om hur viktigt det är att även kommunerna tar sitt ansvar. Det har vi gjort i Västerås, som jag kommer från, både när Alliansen styrde och nu när de rödgröna styr. Man tar ett lokalt ansvar. Man kan inte enbart förlita sig på att staten ska gå in när som helst och hur som helst.
Men utifrån den profil som den här regeringen har, med fokus på utbildning och arbete, är det helt klart att jag inte skäms över de insatser som görs. Sedan kan vi alla i olika partier tycka att yrkeshögskolan borde få mer pengar eller att universiteten borde få mer pengar. Alla vill ha mer pengar. Men just kampen mot arbetslösheten förenar oss alla allianspartier. Det är jag trygg med.