Fru talman! I ett snabbt föränderligt samhälle ska alla ha rätt till återkommande utbildning. Därför är vuxenutbildningen viktig.
Vi har i dagsläget en ungdomsarbetslöshet på nästan 25 procent. Utbildningspolitiken har en central roll för att bekämpa arbetslösheten och öka konkurrenskraften i framtiden genom höjd kunskap och kvalitet. Vi vill därför satsa på fler utbildningsplatser för att öka såväl sysselsättningen som människors kunskaper.
Många som i dag är arbetslösa saknar grundläggande utbildning från grund- eller gymnasieskola. För en tid sedan presenterade Arbetsförmedlingen sin stora rapport om läget på arbetsmarknaden som bland annat visar att 40 procent av de arbetslösa som saknar gymnasieutbildning nu är under 35 år. Det här är ett trendbrott. Tidigare har de äldre varit klart överrepresenterade i den gruppen. Samtidigt krävs ofta minst gymnasieutbildning för att få ett arbete, och det är även nödvändigt för att kunna vidareutbilda sig på yrkeshögskola eller universitet. En gymnasieexamen eller motsvarande har med andra ord blivit en nödvändig förutsättning för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället.
Men högerregeringens politik har gjort det svårare att utbilda sig. Genom att gränsen för behörighet höjts på olika nivåer är det färre som blir behöriga att läsa vidare. De har gjort det svårare att komma in på komvux, men också gjort det svårare att gå vidare från komvux till högre utbildning genom att införa en särskild kvotgrupp för dessa. Samtidigt som regeringen bygger en skola som kommer att skapa ett större behov av vuxenutbildning skär man ned på densamma. Det kommer att leda till att utbildningsnivån kommer att sjunka.
Att satsa på vuxenutbildning är ett av de mest effektiva sätten att bryta kunskapsklyftor mellan människor och skapa ett inkluderande samhälle. Det är därför bra att vi i utskottet fått en majoritet för att återinföra det riktade statsbidraget till vuxenutbildningen. Annars riskerar vuxenutbildningen att i hög grad bli offer för besparingar. De senaste åren har många kommuner, framför allt mindre sådana, dragit ned sina verksamheter till ingenting mer än det som de enligt lag är tvungna att tillhandahålla.
Fru talman! För att snabbt åtgärda det och ge fler människor ökad frihet och valmöjligheter på arbetsmarknaden vill Vänsterpartiet införa en rätt att läsa in gymnasieskolan inom vuxenutbildningen. Det ska kunna ske antingen inom den kommunala vuxenutbildningen eller på folkhögskola.
Sedan den globala finanskrisen inleddes har fler börjat studera. Det gäller även vuxenutbildningen. Antalet heltidsstuderande på komvux har ökat med drygt 15 procent de senaste åren. Det är dock fortfarande långt kvar till det antal platser som fanns innan högerregeringen skar ned vuxenutbildningen med en tredjedel. De extra anslag som kommunerna har fått de senaste åren har inte kompenserat för de förlorade studieplatserna. En rätt till gymnasieutbildning gör att det kommer att behövas fler studieplatser. Regeringen föreslår i budgetpropositionen 5 000 fler platser till komvux, trots att Utbildningsdepartementets egen utredning visar på ett behov av omkring 31 000 platser.
Fru talman! En viktig del inom vuxenutbildningen är sfi, svenska för invandrare. Det ligger i allas intresse att alla som bor i Sverige ges möjlighet att lära sig det svenska språket. Ett första steg till att klara sin egen försörjning är att lära sig språket. Men språket är också en förutsättning för att kunna, våga och vilja delta aktivt i samhället. För att det ska kunna ske behövs en tydligare individualisering och fler undervisningstimmar per vecka. Sfi ska kunna läsas i kombination med praktik, arbetslivsorientering, validering, annan utbildning eller arbete.
Vi är mycket kritiska till regeringens syn på sfi. Vi menar att den bygger på osanna antaganden om att de sfi-studerande "bara sitter och sitter för att kunna bli försörjda". Varken treårsbegränsning eller sfi-bonus tar hänsyn till de olika förkunskaper människor som kommer hit har. En del är analfabeter, och andra är mycket högutbildade. Den enskilda studeranden lastas helt för den otillräckliga kvaliteten på undervisningen. Sedan får vi höra från Folkpartiet om en sfi-peng. Då tänker jag: Med en dåres envishet försöker man driva igenom att välja aktörer. Som om det skulle göra att man lättare lär sig svenska.
För att stärka kvaliteten i sfi ska vi, precis som vi gör i den ordinarie skolan, ställa krav på att sfi-lärarna är behöriga. Vi vill också att det ska bli möjligt att utbilda sig till sfi-lärare som ett spår i lärarutbildningen eller som en egen utbildning. Det bör också finnas möjlighet för sfi-lärare att skaffa sig specialkompetens för att undervisa analfabeter.
Det är också helt nödvändigt att se över den studieekonomiska situationen för de studerande. Eftersom timersättningen för vuxna som deltar i sfi-undervisning tagits bort tvingas många att välja bort svenskundervisning av ekonomiska skäl.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 6 och 13 och yrka bifall till majoritetstexten under punkt 1.