Herr talman! Vi har nu att debattera och diskutera motioner om vuxenutbildning från den allmänna motionstiden.
Jag vill börja med att säga att jag självklart står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till nr 2 och nr 11.
Förra veckan kom vår utskottsgrupp hem från en spännande resa till Kanada, där vi studerade deras utbildningssystem. Man tar med sig väldigt mycket saker hem som vi ska diskutera vidare, men en sak jag tycker är extra spännande är deras systematik och deras vilja att hela tiden lära mer. Det är faktiskt precis det vuxenutbildningen handlar om - att lära mer, lära om och lära nytt. Lärare i Kanada har faktiskt kravet på sig att de hela tiden ska ta till sig ny kunskap och sedan omvandla den i klassrummet. Det är väldigt spännande.
Sedan vi stod här i fjol och hade denna vuxenutbildningsdebatt har jag varit ute på väldigt mycket studiebesök i vuxenutbildningsvärlden. Jag har lärt mig mycket och träffat väldigt många deltagare. Jag måste säga att det är den allra bästa delen i detta riksdagsuppdrag, att få vara ute och diskutera med folk - framför allt de som finns i den värld vi har att hantera.
En bra sak bland många när jag har varit ute är yrkeshögskolan. Jag var på ett besök i Arvika i Värmland, där man på en bilverkstad hade blivit lite bekymrad över att väldigt många bilar nuförtiden kommer in som kräver elkunskaper. Man hade fått ta in elmänniskor för att laga bilar. Då uppkom diskussionen om man inte skulle ha en fordonselektrikerutbildning, vilket man alltså startade.
När jag sedan besökte Myndigheten för yrkeshögskolan i Västerås förstod jag hur väldigt mycket större yrkeshögskoleutbildningen skulle kunna vara om den dimensionerades på ett annat sätt. Jag måste säga att man kan bli väldigt bekymrad över att det inte tillsätts fler platser inom yrkeshögskoleutbildningen än i dag när man ser att 86 procent av dem som har gått en utbildning får jobb inom sex månader. När Pia Enochsson, som är generaldirektör för myndigheten, var hos oss i utbildningsutskottet i januari sade hon att dubbelt så många som fick bifall på sina ansökningar kunde ha fått bifall - med bibehållen kvalitet. Det tycker jag att vi ska ta till oss och tänka på.
På mina besök runt om i Sverige har jag insett att vuxenutbildningens dimension och framför allt utbud beror på var man bor. Hur det ser ut beror lite grann på var man bor och vad man erbjuds just där man bor. Det kan vi fundera över. På några ställen har jag sett ett väldigt bra samarbete över kommungränser och länsgränser. Sådant samarbete behöver vi nog fundera på om vi inte ska uppmuntra.
I Kanada sade de något klokt på ett ställe vi var på. De sade: Man kan inte locka tillbaka med det människor har lämnat. Med detta menade de alla som hoppar av skolan, och det har vi också ganska många som gör. De menade att man måste erbjuda någonting annat än det människor har lämnat. Då tänker jag naturligtvis på folkhögskola, studieförbund, studiecirklar och folkbildningspedagogiken, som vi borde satsa betydligt mer på än vad vi gör i dag. Det är nämligen att erbjuda något helt annat än det människor en gång i tiden har lämnat.
Häromdagen kom en forskningsrapport som heter
Den orättvisa hälsan - om skillnader i hälsa och livslängd
. En av slutsatserna i denna forskningsrapport är just att utbildning spelar roll. Den spelar till och med roll för hur länge man lever. Det borde vi fundera lite mer på när vi satsar våra pengar på olika saker.
Vi inom Socialdemokraterna satsar i den senaste budgetmotionen 57 400 nya platser inom vuxenutbildning, högskola och universitet, arbetsmarknadsutbildningar och så vidare. Det gör vi så klart för att vi vill utjämna klyftor. Vi vill att människor ska kunna förverkliga sina drömmar, ta sig framåt och också leva längre med en bra utbildning. Det får inte finnas några återvändsgränder inom utbildningssystemet. Man kan inte komma och säga till en människa: Tyvärr, som tonåring valde du fel väg. Det kommer aldrig att hända i ett socialdemokratiskt samhälle.
Forskningen visar också att ungdomar kommer att ha 20 olika jobb under sitt liv. Det är något helt annat än vad det har varit tidigare, då man kanske utbildade sig för ett jobb och sedan stannade i det resten av livet. Så kommer det inte att se ut, och då måste vi ta det livslånga lärandet på allvar.
Herr talman! Det gläder oss att majoriteten i utskottet vill höja ambitionsnivån för vuxenutbildningen och att man vill återinföra det riktade statsbidraget. Det är jättebra.
Jag tänkte säga några ord om svenska för invandrare. Jag tror att de flesta som kommer hit från ett annat land faktiskt vill lära sig svenska, utbilda sig, få ett jobb och bidra till tillväxten. Därför behöver vi ha en väldigt bra svenska för invandrare. Vi behöver kvalitetsstärka, vi behöver utbilda våra lärare på ett helt annat sätt än hittills, vi behöver se över innehållet och vi behöver sluta med att betala ut bonus. Pengarna behöver användas på ett helt annat sätt.
Någonting som vi också måste titta mer på än vad vi har gjort hittills handlar om den utbildning som de hade med sig därifrån de kom, att validera utbildningen. Väldigt många jobbar faktiskt med något annat än det som de har utbildning för. Det innebär att vi förlorar år av tillväxt. Det innebär också att man som enskild människa måste lära om det man en gång redan har lärt eller lära sig någonting helt annat. Det är slöseri med människors kompetens.
Avslutningsvis, herr talman: Med en socialdemokratisk vuxenutbildningspolitik får fler människor chans till utveckling och jobb. Fler får chans att ha arbetskamrater, att ha semester, att lösa framtidens problem tillsammans med människor, och fler kan lämna arbetslöshet, fattigdom och hopplöshet.