Herr talman! Jag får väl be Nina Lundström, som jag bad Peter Danielsson, att läsa mitt svar noga en gång till. Jag talar om att riskera de inslag av spekulation som det i
vissa
fall gäller.
Det är naturligtvis inte så att regeringen är motståndare till att man äger sitt egnahem eller har en bostadsrätt. Men vi är angelägna om att det finns ett brett spektrum av upplåtelseformer. Vi är angelägna om att skydda hyresrätten utifrån den utgångspunkten. Det vi såg i Stockholmsområdet under förra mandatperioden var förskräckande, om jag nu får ta det en gång till.
En förutsättning för att köpa är att det finns en säljare. När Stockholms kommun går i fronten för att sälja ut hyresrättsbeståndet i framför allt de attraktiva lägena undandrar man hyresrättsbestånd för breda grupper. Där fanns också vissa spekulativa inslag. Om man säljer för 15 000 kr per kvadratmeter och dagen efter kan göra en ny försäljning av det man har köpt för 15 000 kr till det dubbla beloppet, 30 000 kr per kvadratmeter, är det naturligtvis en vinst som man gör på grund av spekulation på bostadsmarknaden.
När det gäller tillämpningen av lagstiftningen ska ju lagstiftningen tillämpas utifrån de lokala förutsättningarna. Den bygger på principen att man ska kunna tillämpa hyressättningssystemet i den enskilda kommunen. Därmed blir det lite olika tillämpningar över landet. Man kan inte bara dra siffror på hur många tillstånd man har medgivit i Stockholm och jämföra med situationen i Skåne, för det beror helt på de lokala förutsättningarna. Bruksvärdessystemet bygger på att det ska finnas jämförelseobjekt i allmännyttan för att kunna sätta hyrorna. Jag tycker att lagstiftningen i det avseendet är ganska bra. Det är klart att vi får utvärdera den efter några år. Det är givet att det blir skilda tillämpningar i olika delar av landet därför att hyressättningen baseras på lokala förutsättningar.