Herr talman! Statsrådet säger att tillståndsplikten tar sikte på att säkra bruksvärdet; det är precis så den motiveras i lagen. Jag undrar hur statsrådet tror att de drygt 1 000 personer som bor i miljonprogramsområdet Östberga kände sig när de fick beskedet: Nej, ni får inte ombilda ute i Östberga, för då riskerar man att påverka bruksvärdesprövningar på er ort. Därför får ni inte ombilda era hyresrätter till bostadsrätter.
De studerar det lite närmare, och då är det någon som säger: Ni kan ju ombilda dem till kooperativa hyresrätter. Det är en mycket bättre form, det är inte spekulation och det anses lite finare av regeringen. Då behöver man inte göra någon prövning via tillståndsplikten. Nej, tänker de, men ger inte det samma effekt på bruksvärdesprövningen? Jo, det gör den, exakt samma effekt.
Hur tror då statsrådet att östbergaborna känner sig? Jo, de känner sig lurade. De tycker att regeringen har fört dem bakom ljuset.
Anledningen till att det ibland blev lukrativt att ombilda från en hyresrätt till en bostadsrätt är Lars-Erik Lövdéns egen politik. När vi har en reglerad hyresmarknad ackumuleras ett värde i varje hyreshus som inte kan realiseras om man säljer fastigheten till en annan fastighetsägare. Men om man ombildar huset till en bostadsrätt som blir marknadsmässigt prissatt kan både ägaren och de boende tjäna på affären. Det är därför som det skedde en mängd ombildningar just i syfte att tjäna snabba pengar i stället för det egentliga syftet, det vill säga att ta ansvar för sitt boende och få äga sitt boende.
När det gäller den här tveksamma lagen kan man säga att det är uppenbart att syftet var att stoppa ombildningarna till bostadsrätter. Det är också uppenbart att man skapade en politisk instansordning för att få en lyhördhet mot regeringen just i besluten och vid prövning av lagen, det vill säga att man valde länsstyrelsen och Boverket i stället för domstolsväsendet som en instansordning. Resultatet har blivit att lagstiftningen tillämpas relativt olika över landet. Jag frågade riksdagens utredningstjänst för några dagar sedan hur det hade fallit ut och hur man hade tillämpat lagen. Det visade sig att Länsstyrelsen i Stockholm har fattat beslut om 23 ansökningar. De har gett till 5 av dessa 23 bifall, 18 har fått avslag. Länsstyrelsen i Skåne har fattat 19 beslut, 18 har fått bifall och bara 1 avslag. I Länsstyrelsen i Västra Götaland har man behandlat 33 ansökningar som samtliga har fått bifall. Det är uppenbart att tillämpningar av den tillståndspliktslagen är allt annat än opartisk.
Tycker statsrådet inte att det är ett problem att lagen tillämpas så olika över landet?