Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret. Även om det inte direkt är ett svar som jag vill ha är det på många sätt väldigt upplysande. Det är ingen nyhet att regeringen är djupt misstänksam gentemot det privata ägandet, även om man oftast inte vågar säga det rent ut och dessutom hittar på skenmotiv för att exempelvis säga nej till ombildningar till bostadsrätt.
I lagstiftningen om allmännyttiga bostadsföretag motiveras den så kallade tillståndspliktslagen av värnandet av bruksvärdessystemet. Lagen säger att länsstyrelsen ska avslå ansökningar om tillstånd om det kan befaras att de allmännyttiga bostadsföretagens hyror till följd av överlåtelsen inte kommer att få tillräckligt genomslag i tillämpningen och i bruksvärdesreglerna.
Trots att ombildning till kooperativa hyresrätter ger exakt samma effekt på bruksvärdesprövningen som en ombildning till bostadsrätter krävs det inget tillstånd för dem. Det visar att värnandet av bruksvärdessystemet endast är ett skenmotiv. Det verkliga motivet återfinns snarare i statsrådets svar - misstänksamheten och rädslan för det privata ägandet.
Statsrådets svar tyder också på en dålig verklighetsförankring. Det brukar heta att det finns två verkligheter: verkligheten som den är och verkligheten som den upplevs. Det är möjligt att statsrådets upplevelser har präglat hans svar. Det är kanske till och med så att det är den här bilden av verkligheten som hans medarbetare förmedlar till honom. Men det är inte den verklighet som de människor som står i bostadskö lever med.
Statsrådet säger att tillståndsplikten ska värna en väl fungerande hyresmarknad. Jag konstaterar att vår hyresmarknad är allt annat än väl fungerande. Vi har bostadsbrist på tillväxtorter och överskott på andra håll. Vidare är det låg rörlighet, långa köer och en omfattande svarthandel. Jag skulle nog kunna hålla på ganska länge med den uppräkningen.
Många människor, inte minst unga, tvingas i dag låna pengar och köpa dyra bostadsrätter eftersom statsrådets politik gör att det inte byggs några hyresrätter. Tycker verkligen statsrådet att det är en fungerande hyresmarknad?
Statsrådet säger också att tillståndsplikten ska värna en rättvis hyresmarknad och antyder därmed att bostadsrätten inte skulle vara rättvis och att hyresrätten måste skyddas. Jag kan konstatera att den hyresreglering som statsrådet vurmar för har medfört det här låga byggandet av hyresrätter. Det är ju det som gjort att priserna på just bostadsrätterna, inte minst i tillväxtregioner, dramatiskt har ökat.
Dessutom har hyresregleringen gjort det lukrativt att ombilda hyresrätter till bostadsrätter. Det är detta som också ökat byggandet av just bostadsrätter, så det är statsrådets egen politik som hotar hyresrätterna. I stället för att ändra roten till problemen - hyresregleringen - skapar regeringen en mycket tveksam lag som skoningslöst slår mot människor som vill ta ansvar för sitt eget boende.
Statsrådet talar sig också varm för de kommunala bostadsbolagen, som enligt honom är något så fint som icke vinstdrivande och därför måste värnas av den här tillståndsplikten.
Men jag kan konstatera att många kommuner har avkastningskrav på sina bostadsbolag. En del kommuner har till och med skapat särskilda koncerner för att undkomma skatt på den här avkastningen. Är avkastningskraven helt obekanta för statsrådet?
Avslutningsvis: Statsrådet menar att den som köper en bostadsrätt spekulerar. Jag slog upp ordet "spekulation" i en ordlista. "Spekulation" betyder att "göra affärer i syfte att utnyttja väntad prisförändring hos viss vara eller visst värdepapper".
Statsrådets uttalande tycker jag nästintill är ett direkt hån mot alla som tvingas låna pengar och köpa en dyr bostadsrätt eftersom de inte kan få tag i en hyresrätt utan att betala stora summor svart, eller också tvingas de kanske flytta mellan lägenheter med andra-, tredje- och ibland till och med fjärdehandskontrakt. Det är främst unga människor som drabbas av det här. Tror statsrådet på fullt allvar att de skuldsätter sig upp över öronen därför att de vill spekulera?