Herr talman! Sålde ut hyresrätter, säger statsrådet Lövdén om det som hänt i Stockholm. Jag vill bara påminna om att här berodde det på bostadskonsumenternas efterfrågan. Låt oss komma ihåg att de privata värdarna till viss del har gett upp delar av storstadsregionerna, inte minst Stockholm. Och varför har man gjort det? Man ser ju maktlöshet vad gäller svarthandeln med kontrakt. Man ser också ett hyressättningssystem som gör att det är väldigt svårt att se en långsiktig förvaltning framför sig. Man ser också problem med att finansiera underhållsberget som växer. Det finns en rad skäl att fundera över varför det som har skett har skett.
Det gläder mig att statsrådet i alla fall har modifierat sitt svar och säger att det är okej utifrån socialdemokratisk synpunkt att äga sin bostad. Det är bra för Sverige och bostadskonsumenterna att man får äga sin bostad. Det är viktigt, och man ska utgå från människors behov och ingenting annat.
Det jag vänder mig emot i svaret, som jag inte hann ta upp i förra inlägget, är sättet att se på kommunala bostadsföretag. Varför gör man koncernbildning? Jo, därför att det finns skattemässiga fördelar. Varför har man en inkomstgräns för dem som kan tänkas bli hyresgäster? Jo, man har sina skäl för det. Varför har man krav på fast arbete? Det är svårt att få en bostad inom allmännyttan, om det över huvud taget finns några lediga bostäder. Varför är det tuffare tag för vräkningar? Och varför tas inget större socialpolitiskt ansvar? Det finns hemlösa i kommuner där det finns en stor allmännytta med hög vakansgrad.
Jag tycker att det är viktigt att fundera över glorifieringen av vissa värdar, att de är så oerhört mycket bättre än andra. Jag menar att privata fastighetsvärdar är nog så goda fastighetsvärdar som många inom den kommunala sektorn.
Jag väntar fortfarande med spänning på en reflexion från statsrådet. Jag passar också på att önska statsrådet en god jul.