Fru talman! Jag tror att poängen är frågan om vem
som skall lyssna, Bengt Silfverstrand. Är det
branschfolket och värdepappersbolagen, eller är det
riksdagsledamöterna? Det är väl det som är själva
grundfrågan här. Det är inte alltid så lyckligt att riks-
dagsledamöter träder in i den typ av kund-aktörför-
hållanden som det handlar om och lagstiftar på ett sätt
som låser marknaden vid ett arbetssätt - detta i en
dynamisk tillväxtbransch, som jag nämnde. Dessutom
har regleringen den egenheten att det är en nationell
avvikande svensk reglering som gäller svenska bolag
här i Sverige, men som inte gäller utländska bolag
som är aktiva i Sverige på samma sätt. Det finns
alltså en risk att man via denna nationella reglering
pressar kapital och också delar av dessa fondbolags
verksamhet ut ur Sverige.
Jag vet faktiskt inte vem som är vinnare på det.
Jag vet att det förminskar möjligheterna att få god
sysselsättningsutveckling i Sverige. Och då tycker jag
inte att man har företrätt landets småsparare väl. Jag
menar att den efterfrågan på ökad information som
förvisso finns hos vissa fondandelsägare var bran-
schen på väg att självreglera. Och om det inte var det
perfekta systemet som hade kommit fram i augusti,
hade vi kunnat vänta och avvakta och se detta växa
fram i en naturlig självreglering. Men nu tog ivern
överhanden, och jag får lov att säga att det inte är
första gången som det har skett i Sverige.