Fru talman! Bengt Silfverstrand valde lite selek-
tivt hörande när det gällde mitt inlägg. Jag har på
intet sätt motsatt mig ökad information till fondandel-
sägare. Moderaterna är ett parti som tror på konkur-
rens. Jag nämnde också att konkurrensen kan behöva
förbättras på detta område. Jag tror bara att lagstift-
ningsvägen är fel och dessutom i detta fall tilltagen
alldeles för snabbt. Jag tror att en reglering som på-
förs en dynamisk tillväxtmarknad, som vi här talar
om, snabbt blir omodern och i många fall säkert
kommer att motverka sitt syfte. I det fallet får den
som lever se.
Jag har två vägar ut ur detta som jag skulle vilja
testa på Bengt Silfverstrand. Den ena kommer från
Björn Sunesson i Svenska Dagbladet Näringsliv från i
söndags: "Ett annat sätt att öka pressen mot fondbo-
lagen är att sälja sina fondandelar och själv knåpa
ihop en egen aktieportfölj. Då slipper du allt vad
förvaltningsavgifter heter". Han avslutar på ett annat
ställe: "det vore bättre för aktiemarknaden med mil-
jontals enskilda, aktiva aktiesparare än miljontals
passiva fondsparare som överlåter allt till fondför-
valtarna".
Kan Bengt Silfverstrand ställa sig bakom denna
beskrivning? Om vi kunde hitta vägar att mer aktivt
uppmuntra ett direkt aktieägande i Sverige tror jag att
moderaterna och socialdemokraterna skulle kunna
göra någonting väldigt gott för Sverige och för Sveri-
ges utveckling.
Det andra gäller just tilltron till självreglering. Jag
nämnde den iver med vilken denna lagstiftning har
tagits fram. Här fanns en vilja att diskutera och fatta
beslut om en självreglering från branschen själv.
Trots detta skriver utskottet i sin majoritetstext att
något sådant intresse inte har funnits. Varför denna
iver? Varför inte försöka att lyssna och följa delar av
en svensk tradition som har handlat om att självregle-
ring är bra inom marknadsekonomins ram?