Fru talman! Jag noterade att Fredrik Reinfeldt
fann det olyckligt att det var en vänstermajoritet som
låg bakom förslaget om lagreglering. I den vänster-
majoriteten ingår socialdemokrater, vänsterpartister,
miljöpartister, kristdemokrater och folkpartister. Det
var en ny konstellation och en ny beteckning på en
vänstermajoritet i den här frågan. Det är onekligen
intressant att notera. Moderaterna är nämligen en-
samma om att motsätta sig en lagstadgad skyldighet
för fondbolagen att informera de enskilda spararna
och andelsägarna om vilka kostnader som är förknip-
pade med andelsinnehavet.
Som framgått av de inlägg som har förekommit
hittills innehåller detta ärende betydligt mer av poli-
tisk sprängkraft än vad som döljer sig under den täm-
ligen harmlösa rubriken Kontoföring av finansiella
instrument och kostnadsinformation till fondandelsä-
gare.
Vad först gäller kontoföringen av finansiella in-
strument är utskottet helt enigt, och jag yrkar bifall
till utskottets hemställan på denna punkt.
De s.k. fondbolagen, dvs. aktiebolag som förvaltar
värdepappersfonder för enskilda andelsägare, har
under senare tid blivit föremål för en ständigt ökad
uppmärksamhet från såväl mediers som myndigheters
sida. Uppmärksamheten och den växande kritiken
mot fondbolagen riktar sig dels mot uppenbara brister
i marknadsföringen, bl.a. ofullständiga upplysningar
om de risker som är förknippade med den produkt
som erbjuds, dels mot bristande information till den
enskilde andelsägaren, dvs. konsumenten av tjänsten,
om de avgifter som denne får betala för fondandelar-
nas förvaltning, förvaring m.m.
Propositionens förslag om att införa en lagregle-
rad skyldighet för fondbolagen att dessa årligen skall
informera andelsägarna om de totala kostnader som
belastat fonden och hänför sig till andelsinnehavet
bygger på ett gediget erfarenhetsunderlag.
Bara under de tre senaste åren har hushållens di-
rektägda innehav av fondandelar ökat från 125 till ca
270 miljarder kronor. Därtill skall läggas de fondan-
delar hushållen äger indirekt, t.ex. genom sparande i
försäkringar. Det rör sig här om en dramatiskt växan-
de marknad av konsumenttjänster. Hur disponerar då
fondbolagen de avgifter man tar ut av konsumenterna,
och vilken information får konsumenterna om de
avgifter de betalar?
Låt mig först konstatera att fondbolagen genom-
gående redovisar en synnerligen god lönsamhet.
Denna lönsamhet förstärks uppenbarligen av höga
och i vissa fall t.o.m. oskäliga förvaltningsavgifter,
vilka bara i begränsad utsträckning går till faktisk
förvaltning. En undersökning som genomfördes för
inte så lång tid sedan visar att inget av marknadens
fyra största fondbolag avsatt mer än 20 % av förvalt-
ningsavgifterna till ren förvaltning. Av de fondavgif-
ter som marknadens största fondbolag - Förenings-
sparbanken Robur - tog in under 1997 avsattes bara
12 % till faktisk förvaltning, dvs. analys, köp och
försäljning av värdepapper. Resten gick till mark-
nadsföring, vinst och bidrag till bankkontoren - detta
trots att fondavgiften har rubriken Förvaltningsavgif-
ter. Vad säger moderater, folkpartister och kristde-
mokrater om en sådan marknadsföring? Ser vi sedan
saken ur den enskilde spararens perspektiv ser vi att
denne i många fall genom denna orimliga avgiftssätt-
ning fått se uppemot en fjärdedel av sitt nysparande
under 1997 försvinna i avgifter.
Det är mot denna bakgrund man skall se de starkt
växande kraven från de enskilda spararna om en be-
tydligt bättre kostnadsredovisning från fondbolagens
sida. 70 % av de tillfrågade totalt 1 550 fondspararna
visste inte om hur stor deras avgift till fondbolagen
var. Sex av tio fondsparare efterlyste mot denna bak-
grund en specifikation av avgiften i kronor och ören.
Det är alltså de individuella - de enskilda - spara-
re som inte minst moderaterna i många sammanhang
talar sig varma för som ställer dessa krav. Man vill
från spararnas sida ha en konkret detaljerad redovis-
ning av sina kostnader i kronor och ören.
Trots detta klart redovisade behov av en bättre in-
formation till enskilda sparare i värdepappersfonder,
och trots ökade krav från de enskilda konsumenterna
på en fylligare och tydligare kostnadsredovisning,
reserverar sig Moderaterna, Kristdemokraterna och
Folkpartiet mot att propositionens förslag skall vinna
riksdagens bifall. Moderaterna vill inte ha någon
lagreglering om individuell kostnadsinformation över
huvud taget, och Kristdemokraterna och Folkpartiet
bara delvis.
Moderaterna motiverar sitt avslag med att hänvisa
till rekommendationer från Fondbolagens Förening
om att redovisa den - observera nu ordet - kollektiva
kostnadsbelastningen i olika fonder. Observera att
ordet "kollektiva" har revalverats i moderat argu-
mentation. Det brukar inte duga i andra sammanhang.
Man hänvisar vidare till att bara svenska och inte
utländska fondbolag omfattas av lagförslaget, vilket
man befarar skall snedvrida konkurrensen på mark-
naden.
Kristdemokrater och folkpartister erkänner kläd-
samt behovet av en förbättrad information till konsu-
menterna, men vill inskränka denna information till
att enbart omfatta kostnaderna för förvaltning, förva-
ring och tillsyn. Man bortser då från andra kostnader
som också tas ut ur fondtillgångarna, t.ex. courtage
och andra transaktionskostnader, vilka i många fall
har stor betydelse för den totala kostnadsbilden. Des-
sa kostnader varierar från fond till fond. Det gör det
givetvis svårt för den enskilde spararen att få en
överblick över vilka kostnader som är förenade med
sparandet i en värdepappersfond.
En fylligare och tydligare individuell kostnadsin-
formation ökar givetvis de enskilda spararnas möjlig-
heter att avgöra vilken fond som är mest kostnadsef-
fektiv. Detta borde sätta ett visst tryck på de enskilda
fondbolagen, vilket i sin tur kan leda till lägre för-
valtningskostnader och en sundare konkurrens på
marknaden - något som inte minst moderaterna i
andra sammanhang brukar framhålla betydelsen av.
Jag vill avsluta med att understryka vikten av att
även fondsparare inom det individuella pensionsspa-
randet och fondförsäkringssparandet blir delaktiga av
samma individuella kostnadsinformation som övriga
fondsparare och att regeringen snarast möjligt åter-
kommer med ett förslag om hur en bestämmelse som
även omfattar denna grupp närmare skall utformas.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationerna
och bifall till utskottets hemställan på samtliga punk-
ter.