Fru talman! Jag tänker använda min tid till att
framför allt tala om kostnadsinformation till fondan-
delsägare.
Det känns oerhört tillfredsställande att vi nu ur ett
konsumenträttsligt perspektiv tar tag i möjligheterna
för den enskilde att jämföra kostnaderna för sina
placeringar i olika fonder.
De svenska hushållens sparande i värdepappers-
fonder har vuxit kraftigt under de senaste åren. Med
tanke på den enskildes möjlighet att i det allmänna
ålderspensionssystemet placera pensionsmedel i vär-
depappersfonder, såväl i svenska som i utländska
fondföretag, är det mycket viktigt att den enskilde
spararen kan jämföra kostnaderna för sina placering-
ar.
EG-direktivet 85/611 anger en minimistandard
beträffande information till andelsägare. Direktivet
hindrar inte EU:s medlemsländer att införa ytterligare
regleringar vad gäller kostnadsinformation. Eftersom
variationen av olika kostnader som tas ut ur en värde-
pappersfond är stor är det viktigt att det finns bra
jämförelsetal.
Lagstiftningen bör utformas med försiktighet.
Med en svensk lagstiftning vad gäller en större regle-
ring över kostnadsinformationen når vi inte t.ex.
utländska fondbolag. Det är viktigt att de svenska
fondbolagen åläggs åtgärder som de rimligen kan
vidta utan att tillfogas större kostnader än andra på
marknaden befintliga konkurrenter. Det är högst
väsentligt att en sparare kan erhålla en kostnadsbild
av uttagen som vederbörande kan använda för att
jämföra mellan andra på marknaden befintliga fond-
förvaltare. Här gäller då att skapa ett system som
faktiskt ger spararna rättvisande jämförelsetal.
I propositionen föreslås att förvaltningsavgiften
skall redovisas och därtill alla andra kostnader som
belastar fondförmögenheten. Som exempel på övriga
kostnader anges courtage, andra transaktionskostna-
der, avgifter vid investeringar i utlandet, räntekostna-
der för fondbolagens upplåning, skatter, osv.
Detta skapar en gigantisk räkneuppgift för både
fondbolagen och den myndighet som skall handlägga
pensionspremiesystemet, dvs. att hitta nyckeltal för
att sedan kunna fördela de här kostnaderna på re-
spektive sparare. Ligger det inte här en risk för att
detta leder till schabloniseringar i stället för exakta
kostnadsredovisningar och att ökade kostnader för
detta merarbete i slutändan drabbar konsumenterna?
För att summera vill jag framhålla att en ökad in-
dividuell kostnadsinformation till den enskilde spara-
ren i fondbolag är varmt välkommen ur konsumen-
tens perspektiv. Att finna för den enskilde spararen
jämförbara nyckeltal, som underlättar dennes beslut i
val av fondplaceringar, är mycket viktigt.
I propositionen föreslås att en total kostnadsredo-
visning skall erhållas och att denna skall redovisas i
två delposter: förvaltningskostnader och övriga kost-
nader. Här läggs då ansvaret på den enskilde spararen
att själv räkna ut vad som utgör posten för "övriga
kostnader", och några säkra jämförelsetal uppnår man
inte med denna lösning.
I stället vill vi i Folkpartiet liberalerna att den en-
skilde spararen skall erhålla en redovisning av kost-
naderna uppdelade i tre väsentliga kostnadsområden:
förvaltning, förvaring och tillsyn. Med denna uppdel-
ning uppnår man en enhetlig redovisning mellan
bolagen, och konsumenten får konkreta jämförelsetal
som underlättar spararens möjlighet att välja fond.
Ett rättvisande redovisningssystem för kostnader
vad gäller information om courtage, skatter etc. är
mer avhängigt av den enskilde placerarens individu-
ella avkastning på sitt kapital och behöver längre tid
att tas fram. Därför bör inte en snävare reglering
tillskapas än vad den enskilde spararen är betjänt av,
utan detta bör utredas vidare.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 2.