Fru talman! Vi kanske äntligen börjar komma nära att få ett svar på frågan som vi ställde, det vill säga vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att säkerställa att de familjer som upplever sig som kränkta av uttalandet ska få en ursäkt. Vi börjar åtminstone närma oss den del av uttalandet där det framgår av svaret att det uttalande som gjordes av statsrådet inte håller rent sakligt. Samordnarna har kommit fram till att olika omständigheter var för sig eller en kombination kan förklara enskilda fall med barn med uppgivenhetssymtom. Problemet är komplicerat, säger statsrådet vidare och kräver en multifaktoriell förklaringsmodell. Det leder rimligtvis till att det som statsrådet uttalade för drygt ett år sedan inte stämmer. Men det är fortfarande så att ett antal människor, familjer, anhöriga och de som har kämpat för de här barnen, upplever sig som kränkta av det som sades då.
Då är ändå frågan: Skulle det inte kunna vara möjligt för en regeringsledamot att gå in och prata med de här människorna direkt i all ödmjukhet? Man skulle kunna säga: Det jag sade då stämde inte riktigt. Jag hoppas att ni kan godta att det inte funkar så, det ligger till på ett annat sätt. Det var mer gråskala än det svartvita. Så frågan är: När kommer det?