Fru talman! Migrationsministern svarar inte på frågorna.
Jag har också läst att man inte vågat anmäla, och det är självklart inte bra. Jag har ingen förklaring till varför, men jag försöker inte vända det mot de familjer som har lidit så oerhört mycket på grund av att barnen har blivit sjuka.
Jag träffade själv en pojke så sent som för någon månad sedan. Han hade fått ett anfall efter att ha sett en vakt på en flyktingförläggning och fick föras i ambulans till sjukhuset. Där fick han lugnande medel. Därefter gick han i stället in i ett apatiskt tillstånd. Familjen fick inte bo kvar på flyktingförläggningen utan fick i stället flytta till en lägenhet på en annan ort. Ingen myndighet tog ett riktigt ansvar. Efter mycket tjat av en person från en frivilligorganisation har de fått komma till ett behandlingshem.
Den här pojken tyckte mycket om
Karlsson på taket
. Föräldrarna stimulerade honom genom att visa honom den filmen. Han var inte helt apatisk utan kunde reagera, så när jag sjöng Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson för honom kom ett mycket svagt leende. Men sedan kom det tårar ur ögonen. Det här är ett ögonblick som jag inte glömmer.
Fru talman! Den här pojken och hans familj har inte lämnat sitt hem utan anledning. De har sedan malts sönder i en inhuman asylprocess. De har mötts av misstänksamhet. De här föräldrarna gjorde allt de kunde för sitt barn. Men det är inte konstigt att föräldrar som själva mår dåligt inte klarar av att hantera sina barn.
Visst finns det de som har behandlat sina barn illa. Men det är märkligt, som jag har skrivit i min interpellation, att barnen i så fall får bo kvar hos dem som misstänks ha begått allvarliga brott mot dem.
De förundersökningar som pågår har tagit alldeles för lång tid. Om den fastställda tiden för hur länge en förundersökning ska få pågå är tre månader, varför har det då tagit fem månader om den nu finns god kapacitet att handlägga ärenden som rör barn?
Det känns också märkligt att mammorna nu efter fem månader har delgivits misstanke om brott för att deras barn sondmatas - en åtgärd som är beslutad av läkare.
Fru talman! Så till detta med avvisning av familjer. Vid riksdagens frågestund i mars svarade statsrådet på en fråga från mig att barn som har utsatts för brott ska skyddas från dem som har utsatt dem för det. Jag ställde också frågan: Om det skulle visa sig att barnen verkligen har utsatts för brott, ska de då avvisas tillsammans med de föräldrar som begått brott mot dem? På denna fråga svarade statsrådet att just för dessa barn ska man se om det finns humanitära skäl för att de ska få stanna, om de inte har egna asylskäl. Statsrådet sade också att hon känner sig trygg med att de barn som eventuellt har utsatts för denna typ av grov brottslighet i så fall får en trygg tillvaro.
Varför får jag inget svar den på frågan i dag? Står inte ministern fast vid sitt ord? Det verkar inte så. I stället för att säga att de här barnen har humanitära skäl kringgår ministern svaret genom att tala om vad som gäller för omhändertagna barn med vårdbehov. Det är i och för sig en viktig fråga, men min fråga var ju om barn som misshandlas ska avvisas tillsammans med dem som begått misshandeln.
Sedan ställer jag samma fråga som Mikael Johansson: Hur ska de som har blivit oskyldigt misstänkta få en ursäkt?