Fru talman! Jag tänkte tala lite om Gävleborg. Gävleborg har en arbetslöshet i dag på över 18 000 personer. Vi har en ungdomsarbetslöshet på 4 800 unga individer. Gävleborg är ett län med mycket teknik- och tillverkningsindustri. Vi har våra basindustrier, men grunden ligger i tillverkningsindustrin. Vi har fått ta del av sorgliga besked. Trima i Nordanstig, Ericsson i Gävle och SNA Europe i Bollnäs med flera lägger ned. För några år sedan lade Norrsundets massafabrik ned. Näringsminister Maud Olofsson kommenterade Ericssons nedläggning med: Det är ett teknikskifte; det kommer att hända igen.
Det jag vill lyfta fram i den här debatten, och som har en direkt koppling till ungdomar och utbildning, är hur vi ska kunna klara av att behålla och framför allt spetsa på den teknikkompetens som finns för att klara oss i framtiden. Det handlar om att klara jobben. Klarar vi dem så klarar vi ekonomin. Klarar vi ekonomin så kan vi bättra på välfärden.
Kommunerna är också i ett besvärligt läge när det gäller att kunna erbjuda ungdomarna inträde på arbetsmarknaden.
När statsministern besökte Gävle kommenterade han inte Ericsson, utan han besökte telemarketingföretag. Regeringen har kanske inriktningen när det gäller Gävleborg att det är den typen av service man ska satsa på. Annars hör vi inget från regeringen som har direkt koppling till tillverkningsindustrin.
Vilka volymer behövs för att täcka behovet av nya medarbetare inom till exempel Bäckströms underhållsarbete eller mekaniska bearbetning? Vad finns det för behov av ny teknik och nya människor när det gäller IT och annat?
Vi måste bredda vår arbetsmarknad i Gävleborg. Frågan är vad regeringen gör. Vad gör ministern åt alla de arbetslösa ungdomar som i många fall befinner sig i passivitet? Det är förskräckligt. Många behöver komplettera sin gymnasieutbildning för att stärka sin kompetens. Arbetsmarknadsministern satsar på jobbcoacher. Men var är den stora satsningen på riktad utbildning som har direkt relevans för den typ av jobb som finns i Gävleborg.
Det är ett besvärligt läge, och det är allvarliga frågor som kräver seriösa svar och inte i svepande ordalag. Jag vill betona för ministern att frågorna är ställda utifrån de jobb och den profil som finns i Gävleborg. Vad gör ministern för ungdomarna? Vad gör ministern för att vi ska kunna stärka kompetensen inom teknik- och tillverkningsindustrin?