Fru talman! Arbetsmarknadsministern blandar och ger ur den arbetsmarknadspolitiska kortleken, så man vet inte vad som är spader och hjärter innan det här är färdigt. Skulle man tro på slutsatsen av det arbetsmarknadsministern säger är det egentligen inga stora problem, utan alla som vill ha utbildning får det.
Så är det ju inte. Det är inte så att det ordinarie utbildningssystemet har sugit upp de brister som finns i arbetsmarknadsutbildningen. I så fall skulle vi inte ha 51 000 personer i ungdomsgarantin varav endast 751 får utbildning. Jag skulle inte tro att över 50 000 personer inte skulle vilja ha utbildning om de blev erbjudna det. Det är väl också en resursbrist.
Det finns de som får till exempel vägledning eller coachning, och det är klart att det görs en bedömning utifrån de resurser som finns. Det är väl där bristen ligger, det vill säga att det finns för lite utbildningsinsatser där man stimulerar ungdomar och coachar dem på så sätt att de också går in i utbildningen. Det är en del av problemet. Det fungerar inte så att de sugs upp av det ordinarie utbildningssystemet.
Vi ser också att de som blir hårdast utsatta i den här lågkonjunkturen är de som har lägst utbildning. Vi ser att bland dem som bara har grundskoleutbildning har andelen av arbetslösheten ökat från 12 procent till nästan 30 procent under 2008 till 2009. Man ser att det är dessa som slås ut hårdast. Det är en signal om hur viktig utbildningen är just i de här grupperna, eftersom man med utbildning får en bättre etablering på arbetsmarknaden och också håller sig stadigare kvar.
Vi ser också att en av fem som finns hos Arbetsförmedlingen inte har någon fullständig gymnasieutbildning. Detta har också stegrats under det senaste året, från 14 till 20 procent. Det är ytterligare ett bevis på hur vi ser att det här löper iväg.
Den tydligaste signalen som jag möts av när jag är ute hos Arbetsförmedlingen och som de pekar på när det gäller ungdomsarbetslösheten är de 90 dagarna innan ungdomarna får komma in i garantin. Arbetsmarknadsministern gick inledningsvis ut och sade att det där var något slags bedömningsfråga för Arbetsförmedlingen, men så var det väl inte? Det var ganska tydligt skrivet att Arbetsförmedlingen inte fick ägna sig åt dem på 90 dagar.
Arbetsmarknadsministern har sagt att han skulle ändra på detta, men det har vi fortfarande inte sett någonting av. De 90 dagarna ligger fast. I varje fall Arbetsförmedlingens personal bedömer att detta är ett av de allvarligaste hindren för att snabbt komma in i den här gruppen och se till att få fart på aktiviteter och stöd och hjälp för att de ska kunna komma tillbaka på arbetsmarknaden.
I förra veckan hade vi en diskussion i något sammanhang kring den här gruppen som inte finns registrerad över huvud taget. Här behövs insatser. Arbetsmarknadsministern verkar väldigt tom när det gäller detta, åtminstone gjorde han det när han yttrade sig i medierna. Detta var tvunget att först utredas ordentligt i någon långbänk. Arbetsmarknadsministern har inte precis varit känd för långa utredningar, åtminstone inte när det gäller a-kassa och andra saker. Då har han klippt till från höften direkt, men det här måste utredas och läggas i något slags långbänk.
Jag tycker att det finns en ganska klar åtgärd man skulle kunna göra här: Ge Arbetsförmedlingen i uppgift att i samråd med kommunerna se efter vilka de här ungdomarna är! Jag minns att arbetsmarknadsministern och jag hade en debatt i radio för ungefär ett halvår sedan, där vi båda fick höra om ungdomar som gått på försörjningsstöd i tre fyra år. Under tiden hade de spelat fotboll och drällt omkring.
Detta är oacceptabelt i det svenska samhället, skulle jag vilja säga, och det tror jag att vi är överens om. Men man kan inte bara säga att man måste utreda det, utan man måste också börja fundera över vad man gör för att få tag på dem. Å ena sidan kan man fundera över hur socialsekreteraren fungerar som tillåter detta, å andra sidan har det kanske inte funnits någon på Arbetsförmedlingen som har varit i kontakt eller varit beredd att göra någonting heller.
Där måste kopplingen bli tydligare, och där skulle jag vilja ha lite klarare besked från arbetsmarknadsministern.