Herr talman! Det här var en snabb scenväxling. Jag
hade alldeles nyss en replikväxling med Bo G
Jenevall, som tyckte att vi sparade för litet. Nu
anför Sigrid Bolkéus synpunkter som innebär att vi
spenderar för litet pengar. Utskottet är -- det vill jag
poängtera -- i de här hänseendena enigt. Det fanns
motioner om det här, men vi enades samfällt om att
detta inte var möjligt att tillgodose.
Det finns många angelägna uppgifter och områden
i vårt samhälle, som man skulle vilja hjälpa och
stödja, men det är inte alltid möjligt att göra det.
Det måste göras avvägningar. Man måste prioritera
och bedöma vad som är möjligt och rimligt. Det
utgår ersättning för de här skadorna till dem som
har exempelvis rennäring eller visst yrkesfiske som
näringsform, men för jakt är det enligt
utskottsmajoritetens mening inte möjligt att göra
dessa ersättningar eller att tillgodose
motionärernas önskemål. Det är en kostnadsfråga.
Den kan kanske synas betydelselös ur såväl den
enskildes som statens synvinkel, men det är ändå en
markering av att vi måste skilja ut det som är
angelägnast att stödja.
Jag vill sedan ställa en motfråga till Sigrid Bolkéus
med anledning av hennes fråga om vem som
eventuellt skulle vara med och betala de här
kostnaderna och forskningsinsatserna. I motionen
såväl som i anförandet säger Sigrid Bolkéus att
kärnkraftsindustrin skall vara med och betala för
kostnaderna av det radioaktiva nedfallet. Då är min
fråga: Vilken kärnkraftsindustri? Det nämns inte.
Är det den svenska kärnkraftsindustrin, eller är det
dåvarande sovjetiska kärnkraftsindustrin? Det var
ju från Sovjet som nedfallet kom. Det är inget
svenskt kärnkraftverk som har förorsakat
nedfallen. Det skulle vara ungefär lika rimligt som
att Volvo och Saab skulle ersätta människor som
skadas av en importerad bil.