Herr talman! Jag håller med Bo G Jenevall om att
man i alla anslagssammanhang måste ställa krav
och ifrågasätta om det är en rimlig nivå. Om man
skall göra förändringar ställs det också krav på dem
som vill förändra att det hela vilar på en säker och
fast grund. Man måste veta vad man gör, vilka
ingångsvärden man har och vilket resultatet blir.
Det materialet förelåg inte. Det fanns inte
möjlighet för utskottet att ta fram det i det här
sammanhanget.
Jag utgår ifrån att regeringen har den här frågan
under observans. Nu har man ju en samtalspartner,
nämligen sametinget, som kan göra att
diskussionerna förs på det sättet och i den
riktningen som vi är överens om att de skall föras.
Jag tror att vi skall vara försiktiga när vi inte vet hur,
på vilket sätt och till vilken nivå vi skall sänka dessa
anslag. Riksdagen har ett ansvar för att de beslut vi
fattar vilar på en så fast grund att vi kan stå för dem
i varje läge. Därför tror jag att vi får nöja oss med
detta i det här sammanhanget.