Herr talman! Någonting som ofta glöms bort i
ärendebehandlingarna i de olika fackutskotten är
faktiskt det statsfinansiella läget. Vi glömmer gärna
de övergripande problemen när vi skall fördela
kostnader och går då som regel efter uppgifter om
tidigare års utgifter med en viss uppräkning.
Det ärende vi behandlar gäller rennäringen.
Rennäringen är till alltför stor del bidragsfixerad.
Näringen tar alltför litet ansvar för sitt eget arbete.
Nu när Sametinget bildats bör näringen självt börja
få ta ansvar för sin verksamhet.
Därför borde vi använda samma princip som vi
numera använder när det gäller kommunerna,
nämligen att ge statsbidraget i en påse. Vi borde
samtidigt rimligtvis kunna minska bidraget, så att
arbetet genomförs på ett mer effektivt sätt.
Vilken näring har gratis råvara och därefter betalt
för sitt svinn? Nej, det behövs mindre
detaljstyrning, och det behövs mer eget ansvar.
I det betänkande vi nu skall debattera har man gått
efter principen att föregående års anslag med
höjningar skall bestämma storleken på nästa års
anlag. Vi i Ny demokrati tycker att det är fel. Vi har
reserverat oss på två punkter. Det gäller dels
prisstödet för kasserade renar, och det gäller också
ersättningen för viltskador.
Vi är väl medvetna om att detta handlar om
förslagsanslag och att det är litet grand ett slag i
luften att markera en minskning av ett
förslagsanslag. Men vi vill gärna göra det som en
tydlig markering om att man måste titta närmare på
detta.
Det är kanske hårda ord att använda i sådana här
sammanhang, men såvitt jag förstår har man blivit
alltför bidragsfixerad. Det är dags att vi börjar att
ställa litet krav på näringen. Eftersom man nu på
eget initiativ har krävt och också fått sitt sameting
är det också dags att begära att man inom näringen
själv medverkar till att rationalisera näringen.
Jag har även förstått att man i alltför liten
utsträckning försöker att marknadsföra sina
produkter och att de till stor del ligger i lager långa
tider utan någon direkt marknadsföring. Vem kan
sälja sina varor, oavsett vad det är för någonting,
om man inte försöker att marknadsföra dem?
Vi har anledning att kräva ett nytt tänkande och
nya idéer när det gäller ansvaret för rennäringen,
hur den skall formas och hur de statliga resurserna
skall fördelas. Sedan ankommer det på näringens
representanter att fördela stödet på ett sätt som de
anser lämpligt.
Herr talman! Med detta kanske litet tillspetsade
inlägg får vi se om vi kan få någon debatt i ärendet.