Fru talman! Jag vill börja med att tacka skolminis-
tern. Jag uppskattar att hon erkänner de brister som
finns och att hon också är positiv till att man utvecklar
ett kvalitetssäkringssystem för skolan.
När vi föds är vi alla nyfikna med lust att lära.
Men när vi börjar skolan försvinner denna inneboende
drivkraft hos många av oss, eller som andra uttryckt
det: Vi föds till innovatörer, men skolas till löntagare.
Är det skolans intention? Svaret är naturligtvis nej.
Med den nya läroplanen finns det alla möjligheter
att genom individuell undervisning utveckla barn
utifrån deras egen förmåga, så att barnen tycker att det
är roligt att gå i skolan. Den nödvändiga nyfikenheten
för ett livslångt lärande kan bevaras. Men hur skall då
skolan leva upp till läroplanen?
Nästan dagligen får vi alarmerande rapporter från
skolan. Det handlar om ökat våld, mobbning och
bristande kunskaper. Allt fler elever lämnar grundsko-
lan utan ett komplett slutbetyg. I 90-talets Sverige
finns det elever som efter nio års grundskola inte kan
läsa, skriva eller räkna. Är detta över huvud taget
acceptabelt?
I går kunde vi höra om 6 000 13-åringar som har
skrivit till Barnombudsmannen om mobbning. Att
följa upp mobbning i skolan borde vara en mycket
viktig del i Skolverkets kvalitetssäkring. Lärare som
behandlar elever illa eller avstår från att fullfölja
läroplanens intentioner måste självklart också kunna
varnas på något sätt.
En läkare som missköter sin patient får automa-
tiskt en varning. Det tycker alla är korrekt. Men att
avstänga en olämplig lärare är inte lika lätt. Betyder
våra barn så litet?
Dagens skola bygger på målstyrning, där skolans
mål är formulerade i den nya läroplanen Lpo 94.
Politikernas roll är att tillse att uppföljning och utvär-
dering sker på ett sådant sätt att en god kvalitet säkras.
Med kvalitet menar jag att eleverna skall uppnå utsat-
ta kunskapsmål i en kreativ och trygg skolmiljö.
Skolverket har i dag denna tillsynsskyldighet och har
det över både kommunala skolor och fristående sko-
lor. Men hur har det fungerat?
Skolverket har hittills satsat allt sitt krut på att
kontrollera 2 % av skolorna, nämligen friskolorna,
medan de kommunala skolorna har kunnat ägna sig åt
självkontroll. Är det inte dags att Skolverket faktiskt
börjar ägna sig även åt de kommunala skolorna?
Inte nog med detta. Skolverket granskar t.ex. hur
många lärare som har högskoleutbildning, hur loka-
lerna ser ut, hur modern den tekniska utrustningen är
och andra materiella ting. Men man granskar inte
elevernas faktiska kunskaper, vilket faktiskt är det
viktigaste.
Nu menar skolministern att Skolverket skall på-
skynda utvecklingen av kvalitetssäkringssystem, men
hon har inte själv hjälpt till med detta. Att ta bort den
obligatoriska kunskapskontrollen i årskurs 5, som den
borgerliga regeringen införde, innebär att en viktig
nyckel för kvalitetsuppföljning faktiskt försvann.
Detsamma gäller regeringens förslag att avskaffa
skolpengen till friskolor. I friskolorna finns en mång-
fald som just barn med problem kan behöva. Jag
skulle därför rekommendera ett besök i Engelska
Skolan vid Roslagstull innan det här förslaget verk-
ställs. I denna grundskola finns det ca 400 barn från
alla samhällsklasser och med 40 olika språk. Det
kanske också visar sig att det är just på det sättet man
skall ta itu med segregation. Jag hoppas att skolminis-
tern tänker på detta innan regeringen stoppar alla
friskolor.
Avslutningsvis vill jag ställa följande fråga: Hur
tänker skolministern själv bidra med att förbättra
kvaliteten i skolan, och när skall Skolverket börja
granska hur läroplanens intentioner uppfylls?