Fru talman! För nästan nio månader sedan, närmare bestämt den 25 mars, hade vi samma debatt som vi har i dag. Bland annat gäller den frågan om hets mot folkgrupp.
Vi från oppositionen har inte ändrat ståndpunkt, och vad vi kan se har heller inte majoriteten gjort det. Majoriteten skrev i sitt ställningstagande i våras att frågan kan komma att ytterligare belysas genom Yttrandefrihetskommitténs arbete, och så skriver man också nu. Men nu skriver man att frågan inte är avförd från utredningen och att man därför vill avvakta resultatet av kommitténs arbete. Bekymret är väl inte att frågan inte är avförd. Bekymret är väl egentligen att den inte på riktigt är införd.
Frågan är väckt av oss ledamöter, bland annat Ingvar Svensson, och jag själv har också tagit upp den, men den finns inte i några direktiv. Det finns inga garantier för att den kommer att rymmas inom uppdraget eller inom den tidsram som kommittén har till sitt förfogande. Ingvar Svensson sade i sitt anförande här att det är tanken, men i slutet säger han: Vi vet inte hur mycket vi hinner med.
Frågan om att tillföra begreppet könsöverskridande identitet i lagen om hets mot folkgrupp kommer i ett annat läge om riksdagen har gett ett tillkännagivande. Det blir en annan tyngd och regeringen har att hantera tillkännagivandet på något sätt, kanske då lämpligast genom ett tilläggsdirektiv till utredningen. Men majoriteten vill inte göra ett tillkännagivande till sin regering.
Frågan är om ni verkligen vill tillföra eller se över möjligheterna att tillföra begreppet könsöverskridande identitet i lagen om hets mot folkgrupp. Eller är detta ett bra sätt att fördröja frågan utan att behöva ta ställning eller att få bort den från dagordningen för ett litet tag?
Margareta Cederfelt tog upp i sitt anförande att det här begreppet finns med i diskrimineringslagstiftningen. Det är jättebra, vi är överens om det. Men det går inte att säga att bara för att det finns i diskrimineringslagen är vi nöjda, för det är en helt annan lagstiftning. Begreppet omfattar just diskriminering av en enskild person.
Stefan Tornberg tar upp att ju fler undantag det är, desto svårare kan det bli. Men problemet med denna lagstiftning är att de som hotar, trakasserar och riktar sitt hat mot denna grupp inte gör någon åtskillnad om det är en homosexuell, en bisexuell eller en transperson. Vi har sett under exempelvis Pridefestivalen och i andra sammanhang att man inte gör någon åtskillnad. Bekymret blir när domstolarna ska döma. De måste då veta om det var en homosexuell person eller en transperson. Var det en homosexuell person kan de döma, men om det var en transperson kan de inte döma. Det är det stora bekymret med det här.
Helena Bargholtz säger att Folkpartiet har varit pådrivande, och vi ser motioner från Folkpartiet i den här frågan. Helena säger först att frågan kan komma upp men ändrar sig sedan och säger att den ska komma upp. Ja, men varför kan ni då inte gå med på ett tillkännagivande?
Vi från oppositionen vidhåller i vart fall vårt krav på ett tillkännagivande om att transpersoner ska inkluderas i hetslagstiftningen. Men vi tycker fortfarande att det är bra om det ligger en utredning eller en översyn till grund för införandet. Vi ser att tiderna har förändrats och att de här brotten har ökat i omfattning sedan vi beslutade om den grundläggande lagstiftningen som inte omfattar transpersoner. Men vi anser inte att riksdagen ska avvakta att Yttrandefrihetskommittén på eget initiativ ska ta upp frågan.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 4.