Fru talman! Det känns alltid högtidligt att tala om tryck- och yttrandefriheten i vår kammare, för det handlar om fundamenta både för vårt arbete och för den svenska demokratin. Grunderna för ett öppet och demokratiskt samhälle handlar om ansvarsutkrävande, en fri debatt, rätt till självbestämmande, rättssäkerhet och inte minst en grundmurad respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
Vi är säkert alla överens om att verklig trygghet finns endast i ett fritt och öppet samhälle. Utan fria och självständiga individer finns heller inget öppet samhälle. Det är också lätt att enas om alla människors rätt att uttrycka sin mening. Det ser vi nog alla som självklart.
Lite svårare blir det när det handlar om rätten att uttrycka obekväma åsikter, felaktigheter och rena dumheter. Men det är just det som yttrandefriheten handlar om. Yttrandefriheten kan aldrig bli politiskt korrekt, utan den måste alltid vara oberoende av den tid vi lever i och kunna prövas utifrån just den självklara rätten att få uttrycka den opinionen. Idéer och uppfattningar måste få brytas mot varandra i ett demokratiskt samhälle. Det är mycket viktigt att vi kommer ihåg det, att vi inte tillåter oss att drivas fram av tillfälliga opinioner och omständigheter i det samhälle vi lever i.
Det här är inte självklart överallt. Vi har ett engagemang, även från denna kammare, till exempel för den svenske journalisten Davit Isaak som sitter fängslad för att han ville ha möjligheten just att uttrycka sina åsikter. Vi har den senaste veckan fått uppgifter om hur man i länder nära Europa förbjuder partier att verka eftersom de enligt förvaltningsdomstolen där har haft en felaktig agenda. Till och med i ett av våra grannländer ingriper man i dagarna förebyggande med frihetsberövande mot demonstrationer. Det kanske tillfälligt kan tyckas rationellt, men jag ser det som ett stort hot mot yttrandefriheten.
Det känns bra att vi nu har en yttrandefrihetskommitté som arbetar med ett mycket viktigt uppdrag, som ska vara klart 2011. Uppdraget är tydligt: Yttrandefriheten ska stärkas, inte försämras, men den måste också anpassas till ett modernt samhälle. Den snabba teknikutvecklingen och kommunikationsmöjligheterna gör också att teknikberoendet i dagens lagstiftning är otillfredsställande och därför måste kunna prövas.
De frågor som har diskuterats här, bland annat meddelandefriheten, är en viktig del av offentlighetsprincipen. För Centerpartiets del är det självklart att meddelarfriheten är intimt förknippad med offentlighetsprincipen, och där offentlighetsprincipen råder ska det även finnas ett meddelarskydd. Meddelarskyddet råder i det allmänna, och därför ser vi inte möjligheten att även privaträttsliga subjekt ska omfattas av ett meddelarskydd.
Däremot är det viktigt att påpeka att yttrandefriheten omfattar alla medborgare i vårt samhälle. I det exempel Marianne Berg lyfte fram i debatten hade inte meddelarfriheten hjälpt, för det handlade inte om att lämna uppgifter till medier, vilket är syftegrunden för meddelarfriheten.
Om man utvidgar meddelarskyddet ytterligare finns det en risk att man utarmar offentlighetsprincipen, som ju är en viktig del av vår demokrati, vår möjlighet att få insyn i det allmänna.
Jag ser också en liknande risk med en utvidgad hetslagstiftning. Ju fler undantag vi inför från yttrandefriheten, desto svagare yttrandefrihetslagstiftning riskerar vi att få. Därför är det viktigt att det prövas noggrant, att det prövas i ett sammanhang och att det prövas med omsorg, till exempel i den yttrandefrihetskommitté som nu arbetar med de här frågorna.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.