Fru talman! I detta betänkande behandlas 19 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2009 som rör tryck- och yttrandefrihet. Av dessa 19 motionsyrkanden rör 13 meddelarskyddet för privatanställda i framför allt skattefinansierad verksamhet som övergår från offentlig regi till privata företag.
Jag stod i denna talarstol förra året i samma fråga. Tyvärr har ingenting hänt, trots en flod av motioner även i år. Jag skulle kunna hålla samma anförande som förra året, men jag väljer att bredda frågan ytterligare.
Fru talman! Att kunna påtala missförhållanden inom skattefinansierad verksamhet när det gäller vård, skola och omsorg är en viktig del av vår demokrati och för insyn och granskning av offentlig verksamhet. Men om verksamheten övergår i privat regi upphör meddelarskyddet för anställda, och det är saklig grund för uppsägning att bryta mot den lojalitetsplikt som anställda har gentemot sin arbetsgivare.
Går man ut på nätet och söker på "privata vårdgivare" och "klagomål" får man väldigt många träffar som vittnar om vårdgivare som får allvarlig kritik av länsstyrelsen för framför allt låg bemanning - betydligt lägre än vad som är avtalat vid tillståndsgivningen för att få driva verksamheten. Det handlar om bristande rutiner vid medicinering, brister i dokumentation och brister i kvalitetsarbetet.
Dessa brister kommer fram när länsstyrelserna gör oanmälda besök, och man frågar sig hur stora mörkertalen är eftersom länsstyrelserna omöjligt kan hänga med i den takt som verksamheter övergår i privat regi i borgerligt styrda kommuner och landsting. Länsstyrelsens oanmälda besök aktualiseras ofta av att anhöriga slagit larm om missförhållanden.
Även Riksrevisionen har påtalat problemet i sin granskning
Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg
. Där säger man bland annat att varken regeringen, länsstyrelserna eller Socialstyrelsen tar ansvar fullt ut för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg.
Man säger också att det kan vara svårt för personalen att veta vad de får säga på sin arbetsplats. Personalen får å ena sidan inte röja företagshemligheter men är å andra sidan skyldiga att anmäla allvarliga missförhållanden enligt lex Sarah.
I rapporten riktar Riksrevisionen kritik mot regeringen för att inte skaffa sig tillräcklig kunskap om äldreomsorg i privat regi och om den fungerar tillfredsställande.
Insynen är enligt Riksrevisionen sämre hos privata utförare, till exempel genom att medborgarna inte har samma rätt att ta del av handlingar som vid offentlig verksamhet. Att personal har meddelarskydd och att repressalieförbudet gäller för arbetsgivare är en säkerhetsgarant för att människor i behov av vård och omsorg inte ska bli utsatta för missförhållanden.
Föreningen Grävande Journalister har låtit genomföra en enkätundersökning bland riksdagsledamöter våren 2009. Resultatet av denna undersökning visade att stödet för ett utvidgat meddelarskydd till att även omfatta anställda i privata företag som utför tjänster på entreprenad åt offentlig verksamhet är betydligt starkare i riksdagen än i regeringen.
Åsikterna går isär inom allianspartierna. Medan majoriteten av riksdagsledamöterna från Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna som har svarat på enkäten tycker att skyddet för personal i privata företag är för dåligt anser de flesta av Moderaterna att det är bra som det är i dag. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker samtliga att meddelarskyddet ska omfatta även privata företag.
Fru talman! Även om frågan har visat sig svår att lösa i tidigare utredningar är det enligt vår mening oacceptabelt att skyddet på detta sätt uteblir beroende på vilken form det allmänna väljer att bedriva verksamheten i. En lag om skydd för meddelarfrihet i offentligt finansierad verksamhet i privat regi ska bygga på principen att denna så långt som möjligt ska vara densamma som för offentliganställda. Regeringen bör därför se över frågan i syfte att lägga fram förslag till de lagändringar som behövs. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 2 i detta betänkande.