Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det avsnitt som berör Internetleverantörers ansvar för innehållet i deras kunders kommunikation.
Redan i dag samarbetar Internetleverantörerna med polisen för att reda ut brott, men det finns ett tryck från många aktörer som av olika skäl vill att Internetleverantörer ska göra mer, att de ska tvingas övervaka sina kunder och att kundernas aktiviteter ska rapporteras till myndigheter eller till organiserade särintressen.
Naturligtvis sitter Internetleverantörerna på en strategisk position och har stora möjligheter att bevaka vad som sker på nätet. Just därför har de, som en Internetleverantör uttryckte det, blivit en önskebrunn dit alla statliga och privata intressen går för att begära ut information om medborgarna.
Den så kallade Renforsutredningen som kom 2007 och som vi tar upp i vårt betänkande föreslog till exempel att Internetleverantörer skulle vara skyldiga att varna och stänga av Internetanvändare som misstänktes för olovlig fildelning. Betoningen ska läggas på ordet misstänktes, för det fanns inte ingen möjlighet till rättslig prövning för den Internetabonnent som drabbades.
Internetleverantörerna skulle enligt Renforsutredningens förslag ställas inför tre valmöjligheter. Den första valmöjligheten var att skydda sina abonnenters integritet, vilket skulle innebär ständiga rättsprocesser. Den andra valmöjligheten var att stänga av kunder helt utan rättslig prövning. Den tredje valmöjligheten, som kanske var den mest realistiska, var att Internetleverantörerna själva övervakar kundernas nätvanor och gör egna privata polisutredningar.
Vi ska vara glada över att Renforsutredningen, som beställdes av Thomas Bodström, hamnade i papperskorgen. Innehållsansvar för Internetleverantörer innebär nämligen, närmast per automatik, att Internetleverantörerna tvingas in i en myndighetsroll. De skulle tvingas bestämma vilka som får ta del av information och vilka som får sprida information. Det i dag öppna nätet skulle bli ett slutet nät. Det skulle bli ett nät där yttrandefriheten är beroende av särskilda tillstånd.
Det finns anledning att välkomna det skydd mot rättsosäkra avstängningar från nätet som vi fick genom telekompaketet. Ett ytterligare steg i rätt riktning vore att EU helt avvisar avstängning från nätet som statlig sanktion, precis som den svenska regeringen har gjort. Oavsett vilket brott man är skyldig till finns det ett samhällsintresse av att alla fritt kan delta i den offentliga debatten.
Motsvarande resonemang kan föras om Internetleverantörer som tvingas blockera webbplatser. Utskottet påpekar därför i sitt ställningstagande att tvingande bestämmelser som ålägger Internetleverantörer att blockera webbplatser är svårförenliga med den svenska tryck- och yttrandefriheten.