Fru talman! Andreas Carlgren gjorde en recension
av vårt samtal, och det är han naturligtvis berättigad
att göra.
Han frågade: Är jag beredd att medverka till en
utvidgning av landsbygdsstödet? En utvidgning måste
ju innebära en geografisk utvidgning, eftersom det
finns en begränsning av hur högt stödet får vara per
invånare inom det geografiska området. Jag tycker
inte att man skall göra några stora förändringar på det
området. För att nya geografiska områden, som i dag
inte har ett regionalpolitiskt stöd, skall kunna få del av
ett landsbygdsstöd skulle vi nämligen bli tvungna att
minska det nationella stödet till de hårdast utsatta
regionerna, och det tycker jag inte är fördelningspoli-
tiskt acceptabelt.
Sedan till Andreas Carlgrens andra fråga. För att
ett geografiskt område i Sverige skall få del av EU:s
stöd krävs alltid en svensk medfinansiering. Den
svenska medfinansieringen fastställs här i Sveriges
riksdag. Den svenska regeringen kan alltså inte införa
något nytt regionalpolitiskt stöd utan att det också
finns stöd för det i riksdagen. När riksdagen skall
fastställa budget för 1995/96 måste också riksdagen
tala om hur det regionalpolitiska stödet skall se ut och
hur det skall matchas mot EU-stödet. Regeringen kan
därför aldrig driva en politik som är i strid med upp-
fattningen hos riksdagens majoritet.
Jag tror att det i Sveriges riksdag finns en betryg-
gande majoritet som i dagens statsfinansiella läge inte
är beredd att utvidga det regionalpolitiska stödet till
att omfatta nya områden i Sverige, speciellt inte på
bekostnad av de hårdast utsatta regionerna. Det skulle
förvåna mig om Andreas Carlgren verkligen har tänkt
igenom ett sådant förslag och dess konsekvenser.