Fru talman! Mycket har sagts i detta ärende, och
jag ska förlänga debatten med ytterligare ett par mi-
nuter.
Bilar skapar problem inte bara när de används.
När ingen längre vill ha den gamla bilen uppstår ofta
nya problem. Vad gör jag med det transportmedel
som är nödvändigt för en del men onödigt för vissa?
Den s.k. frihetssymbol som omhuldas av en del och
hatas av andra har nu blivit en skrotbil som innehåller
ett stort antal miljöstörande ämnen och komponenter:
olja, lösningsmedel, PCB, ozonnedbrytande ämnen,
flamskyddsmedel, kvicksilver, bly och kadmium -
massor av olika sorters ämnen. Bilen innehåller också
material och delar som har ett visst positivt värde.
Alltför ofta hittar man skrotbilar övergivna ute i
naturen, där de inte hör hemma. De står och rostar
och läcker olja och bensin. Skrotbilar ska vi klassifi-
cera som miljöfarligt avfall. Därför är det viktigt att
Vägverket och kommuner snabbt kan verkställa flytt-
ning av övergivna bilar och andra fordonsvrak samt
sanera marken där vraket har funnits.
Vi väntar nu på ett snabbt slutförande av rege-
ringens beredning av Vägverkets rapport Flyttning av
fordon. Det är också av vikt att det blir lätt att lämna
in sin bil till mottagningsställen för skrotning, så att
man kan återanvända samt återvinna delar och mate-
rial på ett miljömässigt bra sätt. Vi har i vårt land haft
ett alltför stort antal s.k. bilskrotar som inte har levt
upp till de miljökrav som har ställts eller borde ha
ställts på dem. Därför behövs det en bättre tillsyn
över den verksamheten.
Med de föreslagna skärpningarna i bilskrotning-
slagen vad gäller vilka som ska få sköta skrotningen
av uttjänta fordon tar vi ytterligare ett litet steg mot
våra uppställda miljömål. Med detta yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.