Fru talman! Jag tycker det är bra att kommunerna oftast, enligt vad jag har hört, bestämmer sig under upphandling för att skolskjuts ska ske med alkolåsutrustade bilar. Det tycker jag är bra. Men jag tycker inte att vi ska säga det härifrån riksdagens sida här och nu.
Du berättar om några beslut, att hastighetsgränsen sänktes vid skolor men att det sedan blev högre hastighet. Det kan man överklaga till Transportstyrelsen. Som jag har läst inte minst i vårt betänkande säger Transportstyrelsen att det bara har varit enstaka fall där någon har överklagat de lokala trafikföreskrifterna om hastighetsbegränsning till 30 kilometer i timmen vid skolor och förskolor.
Här vill jag påpeka en gång till vad som kanske är det viktigaste: Det finns väldigt många skyltar runt om i landet. Men det är inte alla människor som lever efter de hastighetsbegränsningarna. Den kanske största utmaningen är hur vi påverkar attityderna så att de som kör på våra vägar verkligen respekterar hastighetsbegränsningarna.
De forskare som arbetar med analysen av trafiksäkerhetsarbetet i Sverige pekar på hur vi ska göra så att människor lever efter de regler som redan finns.
Det finns fortfarande mycket att göra. Jag instämmer i det Annika Lillemets säger om att vi måste arbeta för ännu bättre trafiksäkerhet. Som jag sade i mitt anförande: Vi är bra, men det betyder inte att vi kommer att sluta arbeta med trafiksäkerhetsfrågorna, utan vi fortsätter att arbeta för ökad trafiksäkerhet.