Fru talman! Trafiken har under ett par generationer genomgått en mycket stor förändring, och transporterna av såväl människor som gods ställer ständigt nya krav på säkerheten. Att vi arbetar med en nollvision för i trafiken omkomna är det enda vettiga, även om det kan tyckas ouppnåeligt.
När vi ser efter i de europeiska tabellerna över antalet omkomna i vägtrafiken per 100 000 invånare och körda kilometer finner vi att Sverige ligger i topp, det vill säga att vi har lägsta antalet trafikdöda i relation till folkmängd och körda mil. Detta är givetvis bra, men ändå är varje dödsolycka en tragedi för dem som drabbas. Och tyvärr har en viss ökning skett det senast mätta året, vilket bör få oss att skärpa ambitionen ytterligare. Det som är bra kan alltid bli bättre, och hela tiden har vi nollvisionen som mål. Detta är vi alla givetvis överens om.
Fru talman! Vänsterpartiet har en övergripande syn på trafiken som bidrar till att öka säkerheten på vägarna. Att satsa på kollektivtrafiken, på järnvägen och på andra miljömässigt vettiga kommunikationsmedel, är också ett sätt att avlasta vägtrafiken intensitet och därmed minska olycksriskerna. Vår tid präglas dessutom av just jakt på tid, ett påstått rationellt tänkande som ofta slår tillbaka. Stressen inne i människan ökar också risken för olyckor.
I trafikutskottets betänkande nr 12 stöder vi samtliga reservationer från Vänsterpartiet, ofta tillsammans med S och MP, men jag vill ändå nämna ett par rubriker: Hastighetsbegränsning vid skolor, inte minst vid förskolorna då barnen lämnas och hämtas. Att sänka hastigheten vid dessa platser är mer än nödvändigt.
I semestertider råkar vi alla ut för inbromsningar och ibland tålamodsprövande köer när ny asfalt breds ut över körbanan, men också detta arbeta med att förbättra vägbanan är nödvändigt och därför måste hastigheten anpassas för vägarbetarnas säkerhet.
Fru talman! Den viktigaste reservationen är nr 5 under punkt 7, som handlar om insatser mot alkohol vid bilkörning. Härvidlag är alkolås ett bra sätt att omöjliggöra promillehaltig bilkörning och därmed öka trafiksäkerheten. Åter och åter inträffar tragiska dödsolyckor med påverkade förare bakom ratten. Ofta blir barn och ungdomar offer för dessa omständigheter, och detta bör med alla till buds stående medel motverkas. Med andra ord vill vi lyfta fram denna reservation.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag förtydliga Vänsterpartiets ställningstagande i den fråga som i betänkandet har fått och som brukar få mest uppmärksamhet, det vill säga mobiltelefoni och elektronisk utrustning.
Resultatet från ett stort antal studier visar att körförmågan försämras avsevärt när mobilen används vid bilkörning. Orsaken är att förarens uppmärksamhet på trafiksituationen försämras och att kontrollen över bilen påverkas och blir ojämnare.
Flera andra länder har förbud mot telefonanvändandet under körning. Det vanligaste är förbud mot användning av handhållna mobiltelefoner. Olycksanalyser har emellertid visat att det inte är någon större skillnad mellan att använda handhållna eller handsfria mobiltelefoner. Det är själva telefonanvändandet som är problemet. Ett telefonsamtal leder till ett slags tunnelseende och uppvisar liknande effekter som vid trötthet och alkoholpåverkan.
En av de viktigaste faktorerna för att undvika olyckor är att föraren är helt koncentrerad på att köra bil. Vänsterpartiet har tidigare pekat på behovet av ökade informations- och utbildningsinsatser. Sådana insatser är fortfarande aktuella för att komma åt mobilanvändandet vid bilkörning. Men vi vill också undersöka om lagstiftning skulle kunna förändra och reducera användandet av mobiltelefoni och elektronisk utrustning vid bilkörning.
Vi har därför bestämt oss för att avvakta resultatet av tillkännagivandet från förra året. Det finns en uttalad tidpunkt för när regeringen ska komma tillbaka till riksdagen, det vill säga under 2012, med förslag på åtgärder som behöver vidtas för att reducera mobilanvändandet vid körning. Som bekant, och till skillnad mot Sverigedemokraterna, har vi en annan syn på tillkännagivandet, eftersom det fortfarande är cirka ett halvår kvar till slutet av 2012. Det betyder att vi inte har gett upp, och jag tror att min uppfattning delas av både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det är alltså drygt ett halvår kvar på året. Det finns således tid kvar för regeringen att gå riksdagens beställning till mötes.